Denna vecka är jag gästbloggare på den fina siten http://www.kostradgivarna.se . Varje dag t.o.m. fredag kommer ett nytt inlägg från mig där. Välkomna!

Du kan också följa mig på Mat & Miljös Facebook-sida. Gå till http://www.facebook.com/MatoMiljo eller klicka på ”Gilla Mat & Miljö på Facebook” som finns längst ner till höger på denna sidan.

På den här bloggen ska det idag handla om periodisk fasta:

På senare tid har det pratats en hel del om periodisk fasta, eller PF som de invigda säger. Det är alltså att äta dagens måltider under en kortare tidsperiod och fasta resten av dygnet. Detta gör man ofta under en längre tid eller rent av som en livslång strategi. Vissa gör det varje dag, andra kanske en eller några dagar i veckan. För att få effekt ska man fasta minst 16 timmar i sträck och det är smart att inkludera natten i dessa 16 timmar eftersom man då ändå inte brukar äta. De flesta som tillämpar PF fastar på förmiddagen och äter dagens första mål vid lunch. En del väljer istället att skippa dagens sista mål. Man ska alltså inte äta mindre mängd mat, om inte man behöver minska på sitt intag, utan bara ”trycka ihop det” på kortare tid.

Varför gör man detta då? Många gör det för att det sägs boosta fettförbränningen och hjälpa till med viktnedgång. Andra bryr sig inte om viktnedgång utan gör det för att de upplever att de blir piggare och mer alerta, de mår helt enkelt bra med PF.

Första gången jag hörde talas om detta tyckte jag inte det lät som en bra idé. Rent spontant värjde jag mig mot något som jag då uppfattade som onaturligt. Jag menar, hela ens liv har mamma sagt åt en hur viktigt det är med en bra frukost! Inte bara hon, hela samhället har ropat med en mun att ”frukosten är dagens viktigaste mål!”. Och länge har det ansetts som bra att äta ”lite men ofta”, som ett sätt att hålla förbränningen igång. Nu menar anhängarna av PF att det istället är genom att göra längre uppehåll i ätandet som man håller kvar kroppen längre i läget fettförbränning. Så fort man äter så lägger sig kroppen istället i ett läge där maten ska smältas och all näring ska tas om hand och förvaras; man lägger upp förråd för framtida behov och förbränner i det läget just ingenting.

Detta kändes för mig i början som extremt och onaturligt. Men ju mer jag läser och lär mig om kroppen och PF desto mer ändrar jag åsikt. Inte för att jag vill tillämpa det själv, nej PF passar inte mig som har en extrem Skalman-klocka i magen. Om jag inte äter var 4:e timme blir jag skakig och vresig. Fråga min familj så får ni höra! Men för dem som funkar annorlunda och vill testa kan PF vara en god idé. Och den är utmärkt att kombinera med lågkolhydratkost, man kan faktiskt säga att PF bygger på samma tankar om vad som egentligen är naturligt för oss. Om vi tittar på hur våra förfäder åt, så var det sannolikt så att de inte åt så regelbundet som vi gör idag. De åt när det kunde hitta mat helt enkelt. Fick de inte tag på mat så fick de vara utan ett tag. Och ofta fick de säkert ge sig ut och fixa mat innan de kunde äta dagens första mål, som alltså intogs senare på dagen. PF är ur den synvinkeln lika extremt och onaturligt som lågkolhydratkost, dvs inte alls. Istället är det mycket mer naturligt för vår kropp att äta så här än att fylla den med socker och spannmål 5-6 gånger om dagen.

PF är dock INTE bra för dem som har ett osunt förhållande till mat och är ute efter att svälta sig eller plåga kroppen på andra sätt. Inte heller diabetiker bör ägna sig åt PF, det är en för stor utmaning för deras metabola system. Är man elitidrottare kan det också vara svårt, de hinner oftast inte få i sig de stora mängder mat de behöver äta under så kort tid. Kom ihåg: PF ska få dig att må bra, annars ska du sluta!

Så ni som är friska, har ett bra och avslappnat förhållande till mat och har blivit tvingade att äta frukost mot er vilja i hela ert liv; här kommer räddningen i form av periodisk fasta. Ni kan strunta i frukosten! Se bara till att äta bra under resten av dygnet. Och för er som liksom jag behöver äta regelbundet: låt PF vara något för andra och ägna er åt att må bra på andra sätt.

Vill du läsa mer om PF och om PF i kombination med träning? Läs på Jonas Bergqvists blogg. Jonas är sjukgymnast, personlig tränare och kostrådgivare och har bl.a. skrivit boken ”LCHF och träning”.

http://www.jonasbergqvist.se/blogg/2012/9/15/periodisk-fasta—inget-konstigt-alls

Denna vecka är jag gästbloggare på den fina siten http://www.kostradgivarna.se . Varje dag t.o.m. fredag kommer ett nytt inlägg från mig där. Välkomna!

Du kan också följa mig på Mat & Mljös Facebook-sida. Gå till http://www.facebook.com/MatoMiljo eller klicka på ”Följ Mat & Miljö på Facebook” som finns längst ner till höger på denna sidan.

Här tänkte jag komma med ett middagstips som jag testade i lördags och som definitivt har kvalat in som en ny favorit. Jag plockade återigen fram den fina guldfärgade kokboken ”Viktminskning med LCHF” av Åse Falkman-Fredriksson och hittade ett recept på gorgonzolakyckling som lät gott. Så här såg receptet ut (klicka på bilden för att få den större):

Jag tänkte min vana trogen laga mycket mat när jag ändå var igång för att få goda lunchlådor i veckan så jag dubblade receptet. Ja, det vill säga, allt utom osten, för den glömde jag att köpa dubbelt av. Det blev lyckligtvis supergott ändå, men nästa gång ska jag ha mer ost. Kanske kan det möjligtvis bli ÄNNU godare, men det är nog svårt för det här var toppengott! Som tillbehör hade vi en blandad sallad och avocado. Nedan ser ni hur det såg ut, eller ja, det såg mycket godare ut än så i verkligheten, men jag är tyvärr en ganska tafflig fotograf. Jag förstår nu hur svårt det måste var att fotografera mat så det ser sådär läckert ut som i kokböckerna…

Jag har inte skrivit på bloggen på ett tag nu vilket beror på att jag ska vara gästbloggare på Kostrådgivarna.se nästa vecka. Det betyder att jag varit fullt upptagen med att få ihop fem bra inlägg som skulle vara klara i morse. Men nu är det klart, förhoppningsvis hyfsat bra och hela nästa vecka kan ni läsa mina inlägg på sidan.

Idag tänkte jag att ska skulle försöka reda ut begreppen kring kolesterol. Det råder en viss förvirring därute har jag märkt, en del missförstånd och en hel del okunskap. Ofta är okunskapen baserad på gamla rön som mynnade ut i totalt felaktiga råd om vad vi bör och inte bör äta. Men låt oss ta det från början:

Vad är kolesterol?
När man läser om kolesterol så kan man lätt få för sig att det är något farligt eller skadligt som vi ska undvika som pesten. Så är det inte. Kolesterol är ett ämne som är livsnödvändigt för oss och som finns i alla våra celler. Det hjälper till att bygga upp cellmembranet, det är med och bildar våra könshormoner och hjälper till med upptaget av D-vitamin bland annat. Kolesterolet transporteras i blodet ut till de celler där det behövs. Transporten sker med olika ”budbilar” som vi kallar för LDL och HDL. LDL transporterar ut kolesterolet till cellerna, HDL kör tillbaka överflödet till levern. Vi brukar kalla LDL för det onda kolesterolet och HDL för det goda kolesterolet. (Om det är svårt att skilja dem åt så kan ni få låna mitt minnestrick: L-Läskigt. H- Härligt :-))

Vad höjer kolesterolet?
Först och främst bör man veta att kroppen till allra största delen tillverkar sitt eget kolesterol. Det sker i levern. Om man får i sig mycket kolesterol via maten så producerar kroppen mindre kolesterol och om man äter mindre så gör kroppen mer. Den kan alltså balansera detta fint på egen hand och vad vi äter är inte så viktigt i detta sammanhang som man har trott. När man mäter kolesterolet så tittade man förr på allt kolesterol tillsammans, vilket ger en helt skev bild av läget. Det är nämligen bra att ha mycket HDL och sämre att ha mycket LDL. Fast allt LDL är inte heller dåligt. Man hade inte heller klart för sig vad som höjde kolesterolet till ohälsosamma höjder utan skyllde allt på fettet, särskilt det mättade. Nu har man börjat begripa att HDL är bra för oss och att LDL är mindre bra i för stora doser, fast det gäller inte allt LDL. När man äter mycket mättat fett så kan kolesterolet höjas, det är sant. Men det är oftast HDL som höjs, vilket är bra för oss. Äter man mycket snabba kolhydrater så sänks HDL, vilket inte är bra. Då kan risken för hjärt- och kärlproblem öka.

Men LDL då, det är ju inte så bra?
LDL är förmodligen inte bra i för stora doser. Men nu har man upptäckt att LDL kan se olika ut. Den finns både i stora fluffiga bitar och i små elaka bitar. De små elaka fastnar på kärlväggarna och kan härskna och orsaka inflammationer där, det är ingen höjdare. Dessa inflammationer kan vara en av orsakerna till hjärt- och kärlsjukdomar. Därför vill vi helst ha de stora fluffiga varianterna. Men var kommer de små elaka ifrån då? Jo, från ett högt intag av snabba kolhydrater som socker och vitt mjöl! Det lustiga är att när man mäter LDL så märks främst de fluffiga snälla bitarna, eftersom de är större och alltså tar större plats. Man får alltså lätt en helt felaktig bild av vad det höga LDL-värdet betyder för kroppen och börjar ofta medicinera fast det inte är någon fara på taket. Medicineringen kan snarare vara dålig för oss eftersom den tar bort en del av det viktiga, bra kolesterolet som vi behöver. Det finns dock ett annat sätt att mäta där man ser till antalet LDL-partiklar, som är mera rättvisande. Det kallas för apokvot. Då delar man antalet LDL-partiklar med antalet HDL-partiklar. De som går på lågkolhydratkost har vanligen ett mycket lågt och bra värde.

Varför gör di på detta viset? Säger att kolesterol är farligt?
Ja, det kan man undra. Jag tror det finns flera förklaringar. En är att doktorer och forskare inte gärna vill erkänna att de har haft fel hela tiden och att deras råd har gett patienter en sämre hälsa. Alltså klamrar man sig fast vid de gamla dåliga kostråden som ett sjunkande skepp. En annan är att läkemedelsbranschen tjänar enorma pengar på att sälja statiner, dvs kolesterolsänkande mediciner. Enligt dem har man för högt kolesterol om man har ett värde över 5 mmol/l. Det innebär att ungefär 70 % av Sveriges  30-50-åringar borde ta statiner! Kan det stämma? Skulle inte tro det! Och glöm bort Becel och andra onaturligt fuskprodukter som utlovar sänkt kolesterol. Det finns inget vetenskapligt stöd för att det skulle sänka något kolesterol. Och det finns mycket litet som tyder på att vårt kolesterol verkligen behöver sänkas, utom i enstaka fall. Ät riktigt smör! Om du fortfarande känner dig tveksam så titta på innehållsförteckningen på ett lättmargarin som Becel och titta sedan på ett smörpaket som t.ex. Bregott. Vilket känns bäst att sätta i sig?

Vill du lära dig mer om kolesterol? Läs läkaren Andreas Eenfeldts snabbkurs i kolesterol här: http://www.kostdoktorn.se/kolesterol

Idag kände jag för att greja lite i köket och därför blev det först fröknäcke till frukost och sedan ostmuffins till fika. Det kändes passande med en lite extra ansträngning idag eftersom söndagarna  för oss är uppryckningsdagen efter lördagens utsvävningar. Lördagar är  ”Äta vad jag vill-dagen” och då slinker det ner allt möjligt. För mig funkar det inte så bra med totalförbud, det känns trist. Men om jag säger till mig själv att det här får jag bara äta på lördagar, då känns det helt OK. Och när lördagen sedan kommer så upptäcker jag ofta att det var inte så viktigt och så äter jag hyfsat bra ändå. Men en frukostbulle brukar det bli på lördagen och det lär vi fortsätta med så länge vi inte har lyckats hitta något som är lika gott som vår älskade ciabatta eller surdegsbaguette.

Uppryckning som sagt! Jag har länge tänkt att jag ska testa att göra eget fröknäcke. Det finns med i många lågkolhydratböcker men jag har inte kommit mig för förrän nu. Jag slog upp en bok jag inte använt på ett tag och si, där hittade jag ett busenkelt recept. Boken är gjord av Monique Forslund och ser ut så här:

Här finns många bra recept för barnfamiljen och receptet på fröknäcke såg ut så här (klicka på bilden för att göra den större):

Jag tog lite fler olika fröer än vad som stod, istället för 200 g solrosfrö så tog jag 100 gram solrosfrön och resten pumpafrön och lite chiafrön. Tyckte det var roligt med olika sorter och chiafrön är väldigt rika på omega 3, vilket känns bra. Varför man skulle skära med pizza-slicer förstod jag inte, när brödet kom ut ur ugnen fanns det inte ett spår kvar av de tjusiga rutor jag skurit, men jag bröt bitar istället och det gick lika bra.

När de var klara lade jag Philadelphiaost på en och leverpastej på en. Sedan provade jag även en med gräddost. Vad vi tyckte? Naturell var det ganska trist (skulle nog tagit mer salt), men med pålägg blev det riktigt gott tyckte både jag och maken! Till och med 13-åringen tyckte om det och ville ha mer. Det här kommer vi att göra mer framöver!

Till eftermiddagsfikan var det sedan dags att göra ostmuffins. Det här har jag gjort innan och vet att det blir gott, men jag har inte haft med det på bloggen innan så här kommer det. Receptet är Anna Halléns, men det finns varianter i andra böcker, precis som med knäckebrödet.

Här är receptet (klicka på bilden för att få den större):

Jag valde en egen fyllning av lök och bacon som jag tärnade och stekte först. Det var ett försök att blidka barnen som brukar gilla bacon (jag la ingen lök i deras), men tyvärr funkade det inte. Maken och jag gillade muffinsen men barnen frynte på näsan. Och några åtta muffins blev det inte, bara sex, men det räckte bra med en var eftersom de är så mäktiga. Nästa gång provar vi någon annan fyllning. Anna Hallén påstår att det går bra att göra en söt variant med vanilj och stevia men jag är lite skeptisk. Men en dag när jag känner mig äventyrlig så provar jag väl det med!

I lördags åkte min nya kokbok fram igen, ni vet Åse Falkman Fredrikssons ”Viktminsknjng med LCHF”. En trevlig bok även om man inte vill gå ner i vikt, recepten passar alla.  Eftersom det var lördag ville jag göra något lite festligare och fastnade därför för en gratäng med strimlad lövbiff och ädelost som såg god ut. Och det var den, den var riktigt smaskig! Barnen gillar inte gratänger nåt vidare, så till dem stekte jag helt enkelt varsin lövbiff som de åt med grönsaker och ketchup sötad med Stevia. Jag hade hellre sett att de åt en mindre söt ”sås”, men tyvärr har jag själv vant dem vid ketchup på den tiden när jag inte begrep bättre. Jag tror inte på att tvinga tonåringar till saker, de måste få göra sina egna val, så jag försöker att så lite frön här och där på ett vänligt sätt och hoppas att något fastnar. Och det måste det ha gjort, min äldste som är 19 och bor i eget hushåll i Stockholm, äter bättre mat än vad jag gör! Och jag tycker mig märka på de andra två som är kvar hemma att de blivit mer medvetna och gör klokare val. Men så är det ju tre kloka ungar jag har också, klokaste som finns! (ja, nu kanske du tänker att dina ungar är klokast, men tyvärr, du har fel :-)).

Lövbiff var det ja! Tyvärr tyckte ungarna att lövbiffen var ganska trist au naturel och jag kan bara hålla med dem. Lövbiff är antingen jättetråkigt att bara steka rätt upp och ner eller så är det jag som gör fel. Nå, i gratängen blev den riktigt god i alla fall, men vi har en teori om att kycklinglårfilé hade varit ännu godare. Det ska vi testa nästa gång.

Här är receptet (klicka på bilden för att göra den större):

Som sagt, riktigt gott, en ny favorit helt klart. Det blev väldigt mycket sås tyckte vi, nästan lite lövbiffsoppa över det hela. Man kan gott klara sig med mindre om man vill. Till detta serverade jag en sallad med olika salladsblad (mix i påse), avokado, purjolök, äpple, paprika, gurka, tomat, granatäpplefrön (finns frysta) chiafrön och lite andra frön. Och som vanligt, olivolja och italiensk salladskrydda. En lördagsmiddag värd namnet!

Söndag idag och då brukar det bli någon mera lagad frukost än den gamla vanliga. Efter en del velande blev det bacon med ägghack och champinjonfräs. Inte så himla planerat utan baserat på vad jag hittade i kylen. Först stoppade jag två ägg i äggkokaren. Sedan fräste jag  färska champinjoner i smör och på slutet slängde jag i några cocktailtomater och saltade och pepprade. Bacon är ju inga konstigheter, bara att steka. Förståsigpåarna säger att man inte ska hårdsteka den men det gör jag ändå, säg det inte till någon. Jag tycker det är så himla gott med riktigt knaprig bacon! När äggen var klara så värmde jag ett par matskedar smör i en skål i mikron en pyttestund så att det blev mjukt. Sedan körde jag äggen på båda hållen i en äggskärare så att det blev rutor och blandade ner detta i smöret, saltade och rörde runt så att smöret smälte så där gottigt. Fäädig! Så här såg det ut och det var jättegott!