Jag tror inte någon har missat att det har stormat rejält i LCHF-kretsar den senaste veckan. Kanske har du inte heller missat att det var jag som åstadkom denna storm. Det var inte meningen, det kan jag försäkra, men det blev helt enkelt ett himla liv i kost-bloggosfären.

Det började med att jag skulle vara gästbloggare på Kostrådgivarnas sida för en dryg vecka sedan och jag skrev ett inlägg med det provocerande namnet ”Mat-sekten”. Jag ville lufta tankar som jag länge gått och burit på, men i min vanliga hialösa stil så skrev jag snabbt utan att fundera särskilt mycket på om någon kunde tänkas bli arg eller ledsen. Jag gillar en bra diskussion och tänkte att det skulle bli kul att ha en sådan. Det var helt klart fel tänkt, det blev ingen bra diskussion, det blev helt enkelt riktigt dålig stämning! Många blev arga och ledsna; med rätt eller orätt råder det delade meningar om. Ilskan spred sig från blogg till blogg och jag blev snabbt den mest avskydda personen på den här sidan ekvatorn. Det gick så småningom över i rena personangrepp och några började tolka in saker i min text som aldrig funnits där, ibland misstänkte jag att vissa helt enkelt inte läst texten utan de ville bara hålla med sina kompisar. Jag försökte bemöta kommentarerna men upplevde att folk bara blev argare och argare vad jag än sa; slaget var redan förlorat! Inte roligt, det kan jag försäkra! Jag är inte så kaxig som jag trodde uppenbarligen, för jag mådde verkligen skitdåligt. Efter ett tag blev jag tvungen att sluta läsa, jag blev helt enkelt så ledsen att jag inte klarade mer. Det låter kanske fegt, men de som själva har befunnit sig i ett sådant här ”drev” vet precis vad jag pratar om. Det är aldrig roligt att folk tycker illa om en, om de dessutom uttrycker det offentligt så är det riktigt jobbigt!

Läs inlägget här: http://www.kostradgivarna.se/2013/06/mat-sekten/

Igår skrev jag ett nytt inlägg och berättade lite om hur jag upplevt det hela. Än så länge har jag bara fått positiv feedback och sansade kommentarer som jag kunnat bemöta. Det känns skönt kan jag säga!

Läs det inlägget här: http://www.kostradgivarna.se/2013/07/eftertankar/

Jag medger gärna att jag uttryckte mig klumpigt, jag ville inte alls göra någon ledsen eller arg. Att provocera är inte min grej; jag är faktiskt en ganska vänlig figur, fråga mina vänner. Så, det jag EGENTLIGEN ville säga var att jag är oroligt för vart LCHF är på väg. Jag vill INTE fördöma någons sätt att äta eller leva, men det oroar mig när ätandet till slut omgärdas av så stränga regler att vissa slutar känna efter vad som är bra för en själv eftersom man är så rädd att ”göra fel”. Denna rädsla kan dessutom späs på när några (inte alla!) är kritiska mot allt som går utanför regelverket. Jag upplever att det är så inom LCHF på VISSA håll (inte överallt). Det är min upplevelse, andra upplever det annorlunda. När ätandet blir en matematik- eller fysiktenta så tycker jag att vi är på väg åt fel håll. Jag eftersträvar ett avslappnat förhållande till mat och en mat som är naturlig och artegen. Som Anna Hallén uttrycker det: ”Man ska äta för att leva, inte leva för att äta”. VILL man mäta eller väga så gärna för mig, jag ville bara att vi skulle stanna upp ett tag och reflektera. Vad håller vi på med? Är detta bra? Trivs alla? Lite självrannsakan då och då tycker jag är av godo, för alla. Varje seriös organisation/förening/riktning bör ägna sig åt det lite då och då. Och gudarna ska veta att jag rannsakat mig själv den sista veckan! Jag hoppas att fler vill göra mig sällskap, välkomna!