Som jag nämnt tidigare så provar jag nu periodisk fasta enligt 16:8 metoden, alltså fasta 16 timmar och äta som vanligt under 8 timmar. Det finns ju också 5:2 metoden, dvs att fasta eller äta väldigt lite 2 dagar i veckan och sedan äta normalt 5 dagar i veckan och det tänkte jag testa sedan. Inte för att jag behöver göra några akuta hälsoförbättringar eller gå ner särskilt mycket i vikt, de få sommarkilon jag lagt på mig klarar jag med lågkolhydratkost, utan mest för att jag är nyfiken på hur det känns. Som kostrådgivare så vill jag ju dessutom ha testat så jag vet vad klienterna pratar om. Det snackas ju mycket om hälsoeffekterna av periodisk fasta och jag är helt övertygad om att de finns. Jag är däremot lika övertygad om att man får liknande hälsoeffekter på lång sikt av att äta lågkolhydratkost. Och jag är VÄLDIGT säker på att det är MYCKET bättre att äta lågkolhydratkost 7 dagar i veckan utan fasta än att fasta 2 dagar i veckan eller 16 timmar per dygn och sedan äta skräp resten av tiden. Som många tyvärr verkar göra. Då har man helt tappat hälsotänket och är ute på farliga vägar som jag ser det. Hälsa är mer än att vara smal, man kan vara smal och ha en usel hälsa!

Efter en vecka på 16:8 ar jag upptäckt flera saker. En sak är att jag faktiskt har väldigt lätt för att fasta på det här sättet. Jag trodde att det skulle bli svårt. Min tanke var att,som många andra, skippa frukosten, det verkar enklast. Många äter sitt sista mål kl 20 och äter sedan inte förrän till lunch nästa dag. Min tanke vara att äta middag som vanligt vid 18 och sedan äta frukost nästa dag vid 10. då kändes det mera överkomligt för en som alltid är hungrig på morgonen. För att vara snäll mot mig själv så tog jag det successivt de första dagarna och tänjde lite på frukosttiden varje dag.  Efter ett par dagar var det inga problem att äta kl 10, särskilt om jag var ledig. Efter ytterligare några dagar märkte jag att jag inte behövde smussla med ett kokt ägg och lite nötter och stoppa i mig vid 10, det räckte alldeles utmärkt att inte äta förrän vid lunch. Och helt plötsligt åt jag enligt 18:6 snarare än 16:8. Är det bra eller dåligt frågar man sig? Känslan av total kontroll och duktighet som infann sig, är den sund? Jag känner mig pigg och lätt i kroppen vilket är trevligt, men hittills inte mer än när jag går på lågkolhydratkost och äter som vanligt.

Med lite kännedom om kropp och knopp så vet man ju också att den som fastar ofta får en euforisk känsla efter ett tag.  Det kan vara kroppens sätt att boosta sig inför den ansträngning som krävs för att hitta mat. För stenåldersmänniskan började det ju bli kritiskt när ingen mat fanns, bäst att dra igång systemet ordentligt så att man kan ut och söka föda innan det är för sent. Egentligen en stressreaktion alltså. Är det bra? Jag vet inte. Men jag tror inte det är bra om man drar det för långt, om man hela tiden jagar efter den euforiska känslan. För efter ett tag kommer den förmodligen att klinga av, då krävs det ännu mera avhållsamhet, ännu mera kontroll, mer tid utan mat…

Jag har också upptäckt att det inte är farligt att vara lite hungrig. att det faktiskt går över efter en stund och då kan man tuffa på som vanligt. Jag tänker att hungern är lite som när man blir kissnödig. en påminnelse för kroppen att nu är det dags. Om man ignorerar signalen försvinner en för ett tag för att man ska kunna jobba på som vanligt utan störningar. Men sedan dyker den upp igen: ”Hallå, jag sa ju…”. Och så vidare. Efter ett tag blir signalerna starkare och starkare och tills slut går de inte att ignorera längre. Finurligt kropp vi har! Förr när jag blev hungrig fick jag nästan panik. Måste ha något! Fort! Men nu vet jag att det går över snart, det var bara en liten påminnelse. Det känns skönt. Här finns förstås återigen en risk. Hur blir det om man ignorerar hungersignalerna om och om igen? Pressar sig själv till ständigt nya nivåer? Då tror jag det finns en risk för att systemet ballar ur, blir helt kaiko. Tills slut vet man inte om man är hungrig eller mätt.

Nu sitter det säkert någon där ute och blir lite kokt på mig, som tycker att jag är negativ. För periodisk fasta kan ju vara bra också. Det är många som har blivit hjälpa till en bättre hälsa med hjälp av pf. De mår bra och använder pf på ett sunt sätt.  Javisst är det så och det är bara att gratulera dem! Men i en tid när pf höjs till skyarna på alla håll och 5:2-böckerna säljs som smör så behövs det också några varningens fingrar som sticker upp i luften. Och jag ser att det finns folk därute som inte mår så bra av detta. Så om jag kan hjälpa någon till ett sansat ätande och en bättre hälsa genom att vara en gnällkärring så är det det jag får vara.

Kram på er därute, var rädda om er!

Jag har också skrivit om periodisk fasta på Kostrådgivarnas sida häromdagen. Läs det inlägget här

vill du har mer fakta kring periodisk fasta, läs Jonas Bergqvists sammanfattning här