Socker eller sötningsmedel? Eller vad?

3 kommentarer

De flesta av oss vill ha söta smaker i munnen då och då. En del mer än andra. Ända sedan modersmjölken förknippar vi söta smaker med något positivt och många av oss har fått sötsaker genom livet när vi behövde tröstas eller när det skulle firas. Efterhand har vi människor kommit på att socker inte är så bra för oss och att det snarare är socker än fett som gör oss överviktiga och trötta. Vi har också förstått att det raffinerade socker vi sätter i oss kan skapa inflammationer och stress i våra kroppar. De ständiga blodsockersvängningarna som vi utsätter våra kroppar för innebär stora påfrestningar för vårt endokrina system och tröttar ut bukspottskörteln med ständiga krav på insulin som ska ta hand om sockret. Resultatet kan i värsta fall bli diabetes, något som står klart när vi ser den diabetes-epidemi som drabbat världen i takt med att sockerkonsumtionen ökar.

Just nu pågår en intensiv diskussion om hur vi ska få saker att smaka sött utan att det är skadligt för oss. En uppsjö av sötningsmedel finns nu på marknaden, varav många sägs inte påverka blodsockret alls och därmed vara helt OK att använda. Det finns dock en oro för vad dessa sötningsmedel innehåller och hur de påverkar våra kroppar på lång sikt. Dessutom frågar sig nu många vad som egentligen händer i kroppen när hjärnan tror att vi får socker men inget socker kommer.

I lågkolhydratkretsar används t.ex. Stevia och Sukrin med stor förtjusning. De sägs vara bättre än de sötningsmedel som används i t.ex. läsk, mera ”naturliga”. De kanske de är. Men man ska nog inte glömma att de också är processade; den klara vätska man ser i Steviaflaskan är lång ifrån de Steviablad som växer på busken. Kanske dags att vi tar en titt på hur denna process går till?

Jag tror att vi gör klokt i att fundera över vårt behov av söta smaker. Måste allting smaka så sött? Är inte detta bara en dålig vana? Jag tror att alla som gått på lågkolhydratkost en tid har upplevt hur behovet av sötning minskar kraftigt efter en tid. Sådant man gillade förr kan man knappt äta eftersom det är alldeles för sött. Själv är jag inte så förtjust i apelsinjuice längre, det är rent kväljande sött! Ska jag dricka juice så väljer jag hellre någon surare variant, med grapefukt eller blodapelsin. Fast oftast tar jag numera vatten, med en citronskiva i. Det är hur gott som helst. Min syster, som har gått över till lågkolhydratkost, hörde av sig häromdagen och klagade på att glassbåtarna inte är goda längre, de är för söta. Ledsen, syrran, det var inte meningen att förstöra nöjet för dig!

Det kanske är dags att tänka om. Suget efter söta smaker är kanske  i mångt och mycket en dålig vana, en kulturell prägel, som till viss del går att vänja sig av med eller i alla fall dämpa. Och när vi vill söta så tror jag på att använda naturliga produkter som kroppen känner igen. Själv använder jag frukt, bär eller honung för det mesta. Ibland vaniljpulver (obs, inte vaniljsocker) och ibland mörk choklad. Dadlar eller russin är en annan variant. Och huvudregeln är: söta sällan, söta lite, söta naturligt!

Annonser

Sötsugen – vad gör man?

2 kommentarer

Väldigt många jag träffar brottas med sötsug, litet eller stort. För en del handlar det om att det slinker ner en godisbit eller två när andan faller på och sedan är det bra för ett tag. De kan utan problem ta en bulle och tacka nej till bulle nummer två. Eller ta två chokladbitar och sedan spara  resten av chokladkakan till någon annan dag. För andra är sötsuget ett reellt problem, de klarar inte av att äta sötsaker med sans och måtta utan en bulle blir tre eller fem, en chokladbit blir en hel kaka. För en blir sockerbegäret till och med ett missbruk fullt i klass med alkoholmissbruk.

Vad beror sötsuget på och hur kan man handskas med det? Ja, för dem som har ett fullt utvecklat sockermissbruk rekommenderar jag att söka behandling. Hjälp finns att få hos t.ex. Bitten Johnsson, läs mer på http://www.bittensaddiction.com/ eller börja med att läsa hennes utmärkta bok ”Sockerbomben i din hjärna”. Den boken rekommenderar jag för övrigt till alla som upplever att sötsuget är ett problem. Där finns också tester man kan göra för att se om man har ett missbruksbeteende.

Vi som inte har så svåra problem kan ofta handskas med sötsuget på egen hand. Först är det bra att fråga sig vad sötsuget beror på för att kunna mota det i grind på rätt sätt. Lite förenklat så kan man se tre orsaker till sötsug:

1. Du har inte ”grundat” på ett bra sätt genom att äta bra kost för övrigt. Du äter förmodligen mycket kolhydrater, ofta av den snabba sorten. Du äter kanske också för lite fett. Detta sätt att äta skapar stora svängningar i din blodsockerkurva vilket ökar ditt sötsug. Du har förmodligen också vant dig vid söta smaker och söta smaker triggar sötsuget. Du måste alltså äta mindre kolhydrater och mer fett. Bort med socker och mjölmat, ris och potatis och frukt. (En del måste även ta bort bär, rotfrukter och mjölkprodukter eftersom det triggar ett sötsug hos dem.) Känns detta för radikalt, börja med att ta bort socker och vitt mjöl så har du kommit en bra bit på vägen. Och så ät mer fett, naturliga fetter som smör, grädde, ost, creme fraiche (om du tål mjölkprodukter) oljor (rapsolja, olivolja, kokosolja), fet fisk, nötter, frön etc.

2. Du äter sötsaker av gammal vana, fast du egentligen inte är så sugen, t.ex. på kvällen framför TV:n. Det här är det sötsug som är lättast att komma tillrätta med. Det räcker ofta att distrahera sig med något annat. Byt vana, lämna TV:n och gör något annat. Drick vatten, ta en nypa frisk luft eller gå en promenad. Kan du ändå inte stå emot, ät en näve nötter, lite ost, några oliver eller något annat som innehåller nyttiga fetter och inte triggar sötsuget. Ät bara lite och känn sedan efter, räcker det inte nu? Oftast är svaret ja.

3. Du äter för att du har ett känslomässigt problem, du tröst- eller kompensationsäter. Här är det svårare. Ätandet hjälper dig för stunden, sötsakerna ”bäddar” in dina problem, dämpar stress och ger dig lyckokänslor eller lugn. Här behöver man stanna upp och känna efter även om det känns svårt: Varför äter jag egentligen, vad är det som jag ”bäddar in”? Hur känns det innan jag äter, medan jag äter, efter jag ätit? Vad händer om jag avstår, hur känns det då? Är det något i mitt liv som jag behöver ta itu med? Kan jag dämpa t.ex. stress på något annat sätt, med meditation, massage, mindfulness, yoga? Kan jag ta itu med mina känslor utan att försöka äta bort dem? För några kan det räcka att börja fundera för att sätta fingret på problemet och sedan ta itu med det, andra kan behöva proffshjälp av en psykolog eller terapeut för att lösa upp knutarna och kunna gå vidare. Ätbeteende är en komplex fråga som jag kommer att skriva mer om på den här bloggen framöver.

Att äta mycket socker och snabba kolhydrater skapar problem på många olika sätt. Den här sortens mat skapar inflammationer i kroppen som kan ge problem med värk, trötthet, sjukdomskänslor etc. De ständiga svängningarna i blodsockerkurvan skapar stress i kroppen som ytterligare ökar hälsoriskerna. Många går också upp i vikt vilket ger ytterligare problem, särskilt bukfett anses kunna skapa stora hälsoproblem och öka risken för diabets, hjärt- och kärlsjukdomar m.m. Det finns alltså all anledning att fundera över sitt sötsug, vad som orsakar det och hur du kan handskas med det.