Som jag nämnt tidigare så provar jag nu periodisk fasta enligt 16:8 metoden, alltså fasta 16 timmar och äta som vanligt under 8 timmar. Det finns ju också 5:2 metoden, dvs att fasta eller äta väldigt lite 2 dagar i veckan och sedan äta normalt 5 dagar i veckan och det tänkte jag testa sedan. Inte för att jag behöver göra några akuta hälsoförbättringar eller gå ner särskilt mycket i vikt, de få sommarkilon jag lagt på mig klarar jag med lågkolhydratkost, utan mest för att jag är nyfiken på hur det känns. Som kostrådgivare så vill jag ju dessutom ha testat så jag vet vad klienterna pratar om. Det snackas ju mycket om hälsoeffekterna av periodisk fasta och jag är helt övertygad om att de finns. Jag är däremot lika övertygad om att man får liknande hälsoeffekter på lång sikt av att äta lågkolhydratkost. Och jag är VÄLDIGT säker på att det är MYCKET bättre att äta lågkolhydratkost 7 dagar i veckan utan fasta än att fasta 2 dagar i veckan eller 16 timmar per dygn och sedan äta skräp resten av tiden. Som många tyvärr verkar göra. Då har man helt tappat hälsotänket och är ute på farliga vägar som jag ser det. Hälsa är mer än att vara smal, man kan vara smal och ha en usel hälsa!

Efter en vecka på 16:8 ar jag upptäckt flera saker. En sak är att jag faktiskt har väldigt lätt för att fasta på det här sättet. Jag trodde att det skulle bli svårt. Min tanke var att,som många andra, skippa frukosten, det verkar enklast. Många äter sitt sista mål kl 20 och äter sedan inte förrän till lunch nästa dag. Min tanke vara att äta middag som vanligt vid 18 och sedan äta frukost nästa dag vid 10. då kändes det mera överkomligt för en som alltid är hungrig på morgonen. För att vara snäll mot mig själv så tog jag det successivt de första dagarna och tänjde lite på frukosttiden varje dag.  Efter ett par dagar var det inga problem att äta kl 10, särskilt om jag var ledig. Efter ytterligare några dagar märkte jag att jag inte behövde smussla med ett kokt ägg och lite nötter och stoppa i mig vid 10, det räckte alldeles utmärkt att inte äta förrän vid lunch. Och helt plötsligt åt jag enligt 18:6 snarare än 16:8. Är det bra eller dåligt frågar man sig? Känslan av total kontroll och duktighet som infann sig, är den sund? Jag känner mig pigg och lätt i kroppen vilket är trevligt, men hittills inte mer än när jag går på lågkolhydratkost och äter som vanligt.

Med lite kännedom om kropp och knopp så vet man ju också att den som fastar ofta får en euforisk känsla efter ett tag.  Det kan vara kroppens sätt att boosta sig inför den ansträngning som krävs för att hitta mat. För stenåldersmänniskan började det ju bli kritiskt när ingen mat fanns, bäst att dra igång systemet ordentligt så att man kan ut och söka föda innan det är för sent. Egentligen en stressreaktion alltså. Är det bra? Jag vet inte. Men jag tror inte det är bra om man drar det för långt, om man hela tiden jagar efter den euforiska känslan. För efter ett tag kommer den förmodligen att klinga av, då krävs det ännu mera avhållsamhet, ännu mera kontroll, mer tid utan mat…

Jag har också upptäckt att det inte är farligt att vara lite hungrig. att det faktiskt går över efter en stund och då kan man tuffa på som vanligt. Jag tänker att hungern är lite som när man blir kissnödig. en påminnelse för kroppen att nu är det dags. Om man ignorerar signalen försvinner en för ett tag för att man ska kunna jobba på som vanligt utan störningar. Men sedan dyker den upp igen: ”Hallå, jag sa ju…”. Och så vidare. Efter ett tag blir signalerna starkare och starkare och tills slut går de inte att ignorera längre. Finurligt kropp vi har! Förr när jag blev hungrig fick jag nästan panik. Måste ha något! Fort! Men nu vet jag att det går över snart, det var bara en liten påminnelse. Det känns skönt. Här finns förstås återigen en risk. Hur blir det om man ignorerar hungersignalerna om och om igen? Pressar sig själv till ständigt nya nivåer? Då tror jag det finns en risk för att systemet ballar ur, blir helt kaiko. Tills slut vet man inte om man är hungrig eller mätt.

Nu sitter det säkert någon där ute och blir lite kokt på mig, som tycker att jag är negativ. För periodisk fasta kan ju vara bra också. Det är många som har blivit hjälpa till en bättre hälsa med hjälp av pf. De mår bra och använder pf på ett sunt sätt.  Javisst är det så och det är bara att gratulera dem! Men i en tid när pf höjs till skyarna på alla håll och 5:2-böckerna säljs som smör så behövs det också några varningens fingrar som sticker upp i luften. Och jag ser att det finns folk därute som inte mår så bra av detta. Så om jag kan hjälpa någon till ett sansat ätande och en bättre hälsa genom att vara en gnällkärring så är det det jag får vara.

Kram på er därute, var rädda om er!

Jag har också skrivit om periodisk fasta på Kostrådgivarnas sida häromdagen. Läs det inlägget här

vill du har mer fakta kring periodisk fasta, läs Jonas Bergqvists sammanfattning här

När jag gick på semester i början av sommaren hade jag visioner. Jag skulle vara långledig, sex veckor, och föreställde mig allt jag skulle göra under min ledighet. Jag skulle gå långa promenader, läsa en massa utvecklande böcker, gå på loppisar och hitta fina möbler till mitt nya kontor. Jag skulle odla en massa spännande saker på balkongen som jag naturligtvis skulle inreda fint med lite nya mattor och sådant. Och så skulle jag blogga mycket och kanske leka lite mer med en bokidé jag har. Alltså skriva. Det skulle bli en toppensommar, med både vila, rörelse och personlig utveckling.

Hur gick det då? Ja, semestern började med att en stor kund började ringa om att våra avtal måste skrivas om. Det är ingen lätt procedur eftersom de är långa som bibeln och författade på två språk, varav jag inte förstår det ena. När de är klara ska de skrivas ut, skrivas på och skannas in, ett blad i taget. Sedan ska de mejlas till kunden samt skickas med papperspost till främmande land, vilken inbegriper ett besök på ett postkontor. Det här höll vi på att strula med hela min första semestervecka och kunden ringde varje dag och pratade avtal på sin brutna engelska på en knastrig telefonlinje. Inte så mycket vila alltså.

Sedan gick det bättre. Ja, i alla fall när det gällde bokläsandet. Jag är VÄLDIGT bra på att läsa böcker! Men så mycket utvecklande litteratur blev det inte, De böckerna hamnade på något konstigt sätt längst ner i bokhögen medan jag läste deckare och feel good-böcker där de får varandra på slutet.  Promenader blev det en del, men inte så värst många, det var ju så varmt. På balkongen blev det bara den vanliga petunian. Så många loppisar blev det inte. Och inte blev det skrivet något. Bloggen har legat nere precis hela semestern, som ni kanske märkt.

Så här blir det varje sommar. I början av semestern föreställer jag mig den totala harmonin jag ska känna samtidigt som jag gör det vackert omkring mig och utvecklar mig själv på diverse vis. Sen blir det liksom inte alls så. Inte så att det behöver bli dåligt, nej inte alls. I år har jag haft det jättehärligt, gjort trevliga saker och träffat trevliga släktingar och vänner. Men vår sommar innebär ofta en del åkande mellan olika trevliga ställen ,vilket gör att man inte riktigt rotar sig någonstans. Några dagar i vår egen lilla stuga. Sedan några dagar på ett släktställe i Bohuslän där vi träffar syskon och kusiner. Sedan några dagar på ett annat släktställe med ett gäng vänner för att fira makens 50-årsdag.  Sedan några dagar hemma. Och så stugan igen. Och på alla ställen är det jättetrevligt med god mat, sol och bad och trevliga människor. Man grillar och fixar och umgås på ett ganska intensivt sätt.

Jag tror att jag egentligen skulle vilja stanna längre på ett och samma ställe så att jag hinner landa. Men vad ska jag skippa av allt trevligt som händer? Svårt! Har en känsla av att man inte kommer att landa på riktigt förrän efter pensionen. Och som det ser ut idag så är det väl 20 år dit. Hmm.

Nu är jag i alla fall igång igen. Har börjat jobba igen och det känns helt OK. Jag läser dessutom min andra och sista termin på utbildningen till stressterapeut, vilket är superintressant. Jag känner att jag nog kommer att fokusera på stress i första hand och ha kostkunskaperna som ett komplement. Det är så mycket av vårt mående som hänger ihop med våra stressnivåer, bland annat hur vi äter, så det känns bra att börja i den änden. Dessutom är det så otroligt mycket tjafs kring kost som jag inte vill vara en del av. Folk vill bestämma hur andra ska äta och det skälls och bråkas om vad som är ”rätt”. Därför kommer jag framöver att skriva en del om stress på den här bloggen, det blir inte bara mat. Kanske ungefär 50-50 är bra, vi får se.  Jag har också blivit ombedd att ingå i gänget med fasta skribenter på Kostrådgivarnas hemsida, vilket känns hedrande och kul. Varannan söndag med start om en vecka kommer jag att finnas där och oftast kommer det att handla om stress. Klicka på Kostrådgivarikonen i högerkanten så kommer du till sidan.

Den stora hypen just nu inom kostsfären är periodisk fasta. Det vill säga att man fastar en del av dygnet eller några dagar i veckan. De flesta pratar om 5:2, dvs man fastar eller eller äter väldigt lite 2 dagar i veckan och äter som vanligt de andra dagarna. Själv provar jag just nu 16:8 vilket innebär att man fastar 16 timmar per dygn och äter som vanligt under 8 timmar. Jag återkommer snart med en rapport och mer info om periodisk fasta.