Vill du anmäla dig till föreläsningen med Anna Hallén? Klicka här

Att det är bra att äta fet fisk har nog de flesta greppat nu, bland annat på grund av att man får i sig Omega 3 som de flesta av oss lider brist på (läs mer om Omega 3 här). Lax är en typexempel på fet fisk som också är god, alltså är det en bra idé att handla hem lite lax då och då, helst miljömärkt om man hittar och har råd förstås. Hos oss kör vi ofta med enklast tänkbara; slänga in några laxfiléer i ugnen och servera med grönsaker och en romsås (blanda ner en burk stenbitsrom i en burk creme fraiche). Superenkelt och gott och barnen gillar det också. Men i längden blir det lite trist med same, same så häromdagen kände jag för att göra något annat med laxen. Inget tjusigt utan en vardagsrätt som är i princip lika enkelt och som blir minst lika god. I en av Anna Halléns kokböcker hittade jag en superenkel variant som jag prövade. Receptet ser du här (klicka för att göra bilden större):

Det var verkligen otroligt lätt och snabbt att göra och både maken och jag tyckte det blev riktigt gott. Yngste sonen tyckte själva laxen var god men ”grejset” runtomkring var inte så värst gott enligt honom. 18-åringen fick en laxbit vid sidan om på det vanliga viset, han gillar inte röror utan vill ha maten ”ren” så då var han nöjd. Jag gjorde lite enkla grönsaksstavar till, själv hade jag gärna gjort en roligare sallad men barnen gillar inte riktigt när jag konstrar till det så ibland går jag på deras linje. Jag är helt enkelt för lat för att göra två varianter…

Den här rätten hamnar definitivt på listan med enkla och goda vardagsrätter.

Vill du anmäla dig till föreläsningen med Anna Hallén den 30 maj? Det kan du göra här!

I helgen var jag på vidareutbildning hos kostrådgivaren, författaren och utbildaren Anna Hallén. Lite typiskt att den första riktigt fina och varma helgen för i år så sitter jag i en källare hos Anna i två dagar! Men det var det definitivt värt för det var otroligt intressant. Första dagen handlade om ”energibarn” d.v.s. barn med s.k. kallade bokstavsdiagnoser eller NPF om man ska uttrycka sig mer seriöst. Anna har själv ADHD och kunde förmedla till oss hur ett barn i den situationen kan känna sig och hur svårt det är för dem att tolka den verklighet som de flesta av oss ser som självklar. Sedan handlade det förstås mycket om vad som är bra mat för dessa barn och även de vuxna. Många föräldrar till barn med NPF har fått otroligt fina resultat genom att ta bort socker, gluten och mjölk ur deras kost. Se till exempel en aspbergermammas erfarenheter här: http://aspergermamma.blogspot.se/2013/03/tema-kost-hur-lyckas-man-med-en.html. Eller läs  boken ”Kärnfrisk familj” av Ninka-Bernadette Mauritson. Anna själv har ju också skrivit boken ”Energibarn” som är väl värd att läsa.

Dag två handlade om övervikt och här pratade Anna förstås om kost för viktminskning men också om hur viktigt det är att inte bara titta på kosten utan på allt annat som finns runtomkring i livet; stress, sömn, relationer o.s.v. Ett mycket intressant avsnitt handlade om hormoner och signalsubstanser och hur de påverkar vårt ätande och vårt sötsug på olika sätt. Ett mycket spännande område som jag känner att jag vill fördjupa mig mer i. Jag ser verkligen fram emot hormonkursen jag ska gå en helg i höst hos kostrådgivaren och hormonexperten Therese Renåker. Och jag ser också fram emot Annas nya bok om varaktig viktminskning som kommer i höst. Om man är kvinna och intresserad av hormoner så kan man läsa boken ”Kaos i kvinnohjärnan” av Mia Lundin som handlar om hur man på ett naturligt sätt kan hjälpa kroppen att balansera sina hormoner. Den ligger här hemma och väntar på mig; jag har köpt den men inte hunnit läsa, och många säger att den är fantastiskt bra.

Efter den här helgen känner jag mig ännu gladare för att jag har börjat på min utbildning till stressterapeut. Det står mer och mer klart för mig hur intimt kost och stress hänger samman och hur vårt ibland felaktiga ätande ofta är stressrelaterat. Anna knöt ihop detta på ett mycket bra sätt, tycker jag. Hon gav oss också lite försmak på vad hon ska prata om i Malmö den 30 maj, nämligen Gnisselzonen. Dvs den zon man hamnar i när man mår dåligt men ingen läkare kan hitta något fel på en. Ofta är åkommorna relaterade till felaktig kost och/eller olika former av stress, och övervikt är förstås vanligt i dessa sammanhang.  Har du inte anmält dig till denna spännande föreläsning så kan du göra det här!

Föreläsningskvällen med Ann Fernholm och Gunilla Eldh blev en succé och jag har fått många positiva kommentarer, vilket fick mig sugen att fortsätta. Sagt och gjort – nu startar jag ”Hälsokvällar med Mat & Miljö”! Det blir olika intressanta och duktiga föreläsare, schysst fika och möjlighet att prova och/eller köpa bra produkter i pausen. Jag tror att ni kommer att gilla detta lika mycket som jag!

Först ut är den duktiga, kreativa och sprudlande Anna Hallén. Hon är kostrådgivare, föreläsare och författare med många bollar i luften. Ni som hört Anna vet att det finns inga sätt att stoppa henne, det är bara att luta sig tillbaka och njuta av kunskapen och inspirationen som hon delar med sig av. Nu har hon tagit fram en ny föreläsning som heter ”Gnisselzonen” och som handlar om vad man gör när man inte mår riktigt bra men ingen hittar några fel.  Förutom Anna så kommer LCHF-butiken på besök. De är på gång att starta café i Arlöv utanför Malmö och under Hälsokvällen kommer de att servera lågkolhydratfika och sälja några av sina produkter.

Den 30 maj är det dags, kl 18.30-21 på Sankt Gertrud i Malmö. Missa det inte!

Inbjudan med mer info: Inbjudan från Mat och Miljö – Anna Hallén

Så här anmäler du dig

Idag skiner solen och de har lovat värme dessutom. Väldigt skönt och inte en dag för tidigt efter detta skämt till vår! Jag har dessutom blivit otroligt pigg igen efter att ha haft en liten dipp i energin efter påsk. Förmodligen för att det blev en del godis och andra snabba kolhydrater under påsken. Jul och påsk är undantagshelger för mig, då släpper jag mig själv lös och äter marsipan och andra godsaker. Sen tar det någon vecka innan jag är på rätt spår igen, men då känns det skillnad i kroppen vill jag lova. Nu har lågkolhydratkosten gjort mig så pigg att jag nästan är speedad och jag känner mig lätt och stark i kroppen. Tillbaks på banan alltså. Gött!

Den nya energin har också gett mig mer ork och lust att prova nya maträtter igen. Det känns bra efter en period när jag undrade varför det inte finns matpiller man kan ta så man slipper laga middag.  Eftersom det dessutom varit otroligt mycket att göra på jobbet för både mig och maken så har det blivit mer färdigmat än jag vill tänka på. Stackars barn, vilka föräldrar! Nå, nu är det bot och bättring som gäller och häromdagen fick jag lust att att prova lasagne med lågkolhydratpasta. Jag älskar lasagne och vill gärna äta det ofta och nu blev jag verkligen glad när detta receptet visade sig vara väl så gott som den gamla pastalasagnen. Lasagneplattorna gjorde jag av den LCHF-pasta som jag har testat innan (recept här) och det blev otroligt lätt att skära till plattor i exakt den storlek man vill ha dem, eftersom pastan är mjuk. Dessutom behöver lasagnen inte stå så länge i ugnen. Sen gör man köttfärssås på ca 500 köttfärs, 1 burk krossad tomat, 1 hackad lök, vitlök om man vill, 1 buljongtärning, en skvätt grädde och kryddor. Ostsåsen gör man på 3 dl grädde som får reducera lite och sedan blandar man i ca 2 dl riven ost, stark eller svag beroende på vad man gillar, och lite salt och peppar.

Varva köttfärs, plattor och ostsås två gånger, strö sedan över riven ost, t.ex. mozzarella eller annan ost som man gillar. Grädda i ugnen på 225 grader tills den fått fin färg, ca 20 minuter.  Servera med en krispig och fräsch sallad. Voila, supergott!

Ni får ha i minnet att den här bloggaren är en usel fotograf, jag tar bara snapshots med min mobil. Tänk er alltså att maten ser 100 gånger godare ut i verkligheten än vad den gör på den här bloggen!

Nu ska jag sätta mig på balkongen med en bra bok och lapa lite sol. Sköönt!

Föreläsningskvällen med vetenskapsjournalisterna och författarna Ann Fernholm och Gunilla Eldh  i torsdags blev en succé. Salen var fullsatt till sista stol (stackars maken fick stå) och alla följde intresserat de två föreläsningarna. För er som missade det hela kommer här lite bilder. Så här såg det ut när jag hälsade alla välkomna:

Den först talaren var Ann Fernholm som skrivit boken ”Ett sötare blod”. Hon pratade om vad ett högt blodsocker kan göra med våra kroppar och hur många sjukdomar som är kopplade till detta.

Sedan var det paus. Här fick de som ville testa sitt blodsocker och köerna blev långa av intresserade deltagare som ville veta hur de låg till. Sedan fick de fika och här kunde man välja på en mugg med nötter och mörk choklad eller en mugg med geléhjärtan. Tanken var att vi skulle testa blodsockret igen efter en halvtimme och jämföra värdena på de som ätit godis och de som ätit nötter och choklad. I pausen kunde man även köpa Anns och Gunillas böcker till förlagspris och det blev också mäkta poppis. Jag hade med mig två gigantiska kartonger med böcker och på slutet fanns det bara 7 ynka böcker kvar. Här ser ni fikabordet innan gästerna gick lös på det:

Efter pausen fortsatte Ann en halvtimme till och sedan blev det paus för den andra blodsockermätningen. Som väntat fick godisätarna MYCKET högre blodsocker än nöt- och chokladätarna. Sedan blev det Gunilla Eldhs tur och hon pratade om belöningssystemet i vår hjärna och hur vi kan motstå frestelser genom att äta rätt från början så att suget inte uppstår.

Och här ser ni en stycken nöjd arrangör med föreläsarna efteråt! Det här gör vi garanterat om med nya spännande föreläsare. Faktiskt är en riktigt bra föreläsare på gång och vi siktar på slutet av maj. En inbjudan kommer inom kort, så håll utkik!

Tack till Micke Hellström som tog bilderna!

Vill du anmäla dig till föreläsningskvällen med Ann Fernholm och Gunilla Eldh den 11 april?  Klicka här

Jag har varit extremt dålig på att blogga på sistone på grund av hård arbetsbelastning i företaget. Det blir ju gärna så med eget företag att man tar allt som dyker upp eftersom man inte vet hur det blir längre fram. Och då kan det ibland bli en smått omänsklig arbetsbörda. De senaste veckorna har jag ärligt talat inte mått helt bra och eftersom jag redan har en ”nära väggen”-upplevelse bakom mig som resulterade i byte av jobb och 2,5 års terapi så känner jag igen tecknen:. Värk i bröstet, yrsel, minnesluckor, irritation, bland annat. Nu har det emellertid lugnat ner sig och jag mår mycket bättre. Det var en nyttig tankeställare! Jag får nog inse att jag inte bara kan stoppa in allt som dyker upp i almanackan utan att jag faktiskt måste ha is i magen och säga nej när det börjar hopa sig. Man måste ju ha luft i almanackan också så att man hinner pusta, särskilt med ett jobb som mitt, där det mesta jag gör handlar om att ställa sig framför en grupp, prestera och bli bedömd. Eftersom jag har väldigt höga krav på mina egna prestationer så blir det mycket psykiskt stress emellanåt och efter en utbildning eller en krävande studietur är jag ofta helt slut. Då krävs det vila och sedan är jag på G igen. Ställtid, Johanna, ställtid! Det ironiska är att en del av stressen denna gång kom sig av att jag har börjat på en stressterapeututbildning och måste avsätta tid att plugga till den också… 🙂

Matlagning har i detta läget inte blivit särskilt högt prioriterat och eftersom maken också har haft mycket omkring sig så har det blivit en hel del halvfabrikat och hämtmat. Känns ju inte helt bra, särskilt inte att ge till barnen, men ibland är det bara så det är. Hade jag ställt krav på mig själv att laga allt från grunden de sista två veckorna så tror jag att jag hade rasat ihop. Det som retar mig är att de flesta halvfabrikatsrätter är så dåliga; fulla med tillsatser och billiga, dåliga oljor. Borde det inte finnas vettiga alternativ för oss som inte hinner eller orkar emellanåt? Hallå! Samma med hämtmaten, det mesta (som inte kostar skjortan) är skräp. Varför finns det inte ”hål i väggen” här och där i stan, där stressade familjer kan hämta god, enkel och näringsrik mat för en billig peng, lagade av någon annan och som man bara kan värma?

Nå, häromdagen fick jag i alla fall en smula energi över och beslutade mig för att testa Åse Falkman Fredrikssons rättikagratäng som verkade urgod. Rättika är en rotfrukt som är mindre kolhydratrik än potatis och för mig som älskar potatisgratäng så kändes det spännande att prova. Receptet har jag hämtat från Åses blogg som finns på http://www.56kilo.se  och det ser ut så här:

Krämig vitlöksdoftande rättikagratäng

6-8 portioner

1,2 kilo skalad skivad rättika
5 dl grädde
3 stora hackade vitlöksklyftor
1 burk ekologisk vitlöksost (Castello)
2 tsk salt
2 krm svartpeppar
1 gul skivad lök

Koka upp rättika med grädde, vitlök, ost och salt & peppar. Låt sjuda i ca 10 minuter innan den skivade löken åker i. Låt koka 5 minuter till.
Häll upp i form och fördela lagrad, riven ost ovanpå.
Sätt in i nedre delen av ugn på 175 grader i 1,5 timme – lägg eventuellt lite aluminiumfolie ovanpå när den fått tillräckligt med färg.

Jag bestämde mig för att servera den till helstekt fläskytterfilé och en sallad. Den var otroligt ”såsig” när jag ställde in den i ugnen så jag gjorde ingen sås, men det ångrade jag sedan för vätskan kokade in i gratängen. Den blev krämig ändå, och köttet var mört och fint (jag helstekte det i en stekpanna med lock) men en sås till hade inte skadat!

Barnen gillade den inte, men det hade vi inte heller väntat oss, de gillar inte potatisgratäng heller. Både maken och jag tyckte dock att den var riktigt god. Jag tycker nog fortfarande att potatisgratäng är liite godare, men maken tyckte det var precis lika gott. Det här kommer vi definitivt att göra igen!