Socker i blodet?

2 kommentarer

Jag har funderat en hel del på det här med socker i blodet och vilken skada det gör att ha högt blodsocker. Särskilt efter att ha läst boken ”Ett sötare blod” av vetenskapsjournalisten Ann Fernholm, en av de bästa faktaböcker jag läst. Visst har jag förstått att det inte är någon bra idé att äta mycket socker och snabba kolhydrater, men här blir man brutalt påmind om vilken skada kroppen lider, särskilt om man går med konstant höga nivåer som många av oss gör. Ett högt blodsocker måste kroppen sänka och då utsöndras insulin från bukspottkörteln för att ta itu med saken. Insulinet ”packar undan” sockret i cellerna och i levern så att sockerhalten i blodet sjunker. När det är fullt i muskelcellerna så öppnas fettcellerna och där lagras sockret som fett. Detta gäller inte bara om vi äter socker utan samma sak händer om vi äter  kolhydrater i form av stärkelse från mjöl, ris och potatis. Högt blodsocker och höga insulinnivåer kan kopplas till en rad sjukdomar, stresstillstånd och skador i kroppen, t.ex diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, olika värk och smärttillstånd, Alzheimers, ADHD, depressioner med mera.

Efter att ha läst boken kände jag att det skulle vara intressant att mäta mitt eget blodsocker efter att ha ätit olika sorters mat, bara som ett litet och högst ovetenskapligt experiment. Jag hade graviditetsdiabetes när jag väntade mina barn och fick då sticka mig själv i fingrarna regelbundet så det är inget märkvärdigt för mig. Sagt och gjort, på nätet hittade jag en blodsockermätare som heter 2in1 och som sätts på I-phonen. Jag köpte alltså en sådan + mätstickor och lansetter (själva stickverktyget). Svindyrt, särskilt mätstickorna som man sticker in i mätaren. Tillsammans betalade jag nästan 900 kronor och stickorna var klart dyrast, nästan 500 kronor för 50 stickor. Smart av tillverkaren förstås, man tycker att mätaren är billig och så får man betala en halv förmögenhet för stickorna som man ju dessutom måste fylla på hela tiden… Fördelen med den här är att alla värden lagras i telefonen, man kan göra egna anteckningar till varje mätning (jag skriver upp vad jag ätit) och man kan också få statistik på hur blodsockret ser ut i genomsnitt under längre tid.

blodsocker

Jag bestämde mig för att börja med att testa olika frukostar. Hittills har jag testat en ett par lågkolhydratfrukostar, en GI-frukost och några snabbkolhydratare. Ska testa en eller två till och sedan lägger jag ut det på bloggen så kan ni se hur det blev. Efter frukostarna så ska jag testa några luncher/middagar och sedan blir det fikor och snacks. Otroligt roligt och intressant tycker en nörd som jag, problemet är att fingertopparna börjar likna nåldynor…

En del frågor kring avgränsningar och metoder dyker förstås upp. Jag är väl medveten om att detta inte är något särskilt vetenskapligt test men jag vill ju förstås ändå att det ska bli så bra som möjligt. Hur mycket ska jag äta, efter hur lång tid ska jag mäta? Ska jag satsa på hela måltider eller bara enskilda matvaror? Jag menar, häromdagen åt jag ciabatta mked pålägg till frukost och drack juice till. Omöjligt att veta hur mycket av blodsockerstegringen som juicen stod för och hur mycket som berodde på ciabattan, som ju är full med vetemjöl. För att få veta det måste jag separera dem. En annan fråga som dyker upp är om fett bromsar insulinpåslaget. Dvs om jag äter en vetemjölsmacka utan pålägg, blir det samma påslag då som om jag lägger på ett tjock lager smör och ost? Detta måste ju testas!

Sen är det ju förstås också så att min blodsockerstegring är bara min. En annan person kan få ett helt annat svar på samma måltid. Men jag tror ändå att mina små experiment kan säga något om skillnaden mellan olika livsmedel. En intressant fråga är om stegringen i sig har betydelse eller om det är det absoluta värdet som är intressant. Jag har ett mycket lågt fasteblodsocker, det ligger ofta på mellan 3 och 3,5, ibland tom under 3. De flesta människor ligger över 4. Innebär det att ett värde på 5 är lika högt för mig som värdet 6 för en person som har ett fasteblodsocker på 4-4,5? Det där måste jag försöka reda ut med någon som kan detta bättre än jag. To be continued…

Fransk chokladkaka – oh la la!

Lämna en kommentar

Trots tidigare motgångar ger jag inte upp, fast besluten som jag är att åstadkomma något smaskigt bakverk utan mjöl och socker. Och idag vågar jag nog påstå att jag lyckades, hurra! Köpte KvP/Expressens LCHF-bilaga häromdagen och där hittade jag ett recept på fransk chokladkaka som bara måste provas. Så här ser receptet ut: (Klicka på bilden så blir den större)

tårtrecept

Inga konstigheter, det var bara att köra på. Blev lite betänksam när jag var färdig med smeten, det blev ju så LITE! Bara en klutt mitt i bakformen. Jag bestämde mig för att strunta i det och hoppas på att den skulle bli bra ändå. När den kom ut ur ugnen var den som vanligt platt som en Wettex-trasa, men jag ignorerade även detta och applicerade tappert glasyren. Och så bra det blev! Urgott! Jag hittade inga färska bär så jag köpte konserverade aprikoshalvor istället, men den hade definitivt vunnit på att ha lite syrliga hallon till. Persikorna blev lite för sött, eftersom kakan är ganska söt. Nästan på gränsen tyckte jag medan maken och barnen tyckte sötman var lagom. 17-åringen tyckte kakan var godare utan glasyren, medan vi andra tyckte glasyren var pricken över i-et. Den här kakan gör vi definitivt fler gånger!

chokladkaka2

Snabblunch – hur gör man?

2 kommentarer

Idag blev det snabblunch på stan mellan två möten. Det brukar inte vara helt lätt att hitta något bra att äta i de lägena, överallt dräller det av dessa snabba kolhydrater i form av mackor och pasta. Har man tid att gå på restaurang och ta en dagens är det oftast inga problem, det är bara att be dem skippa pastan/riset/potatisen och lägga på lite extra grönsaker. Vill de inte det så låter man bara bli att äta det man inte vill ha. Om man är en liten kontorsarbetande människa som jag så blir man mätt i alla fall, dagens rätt brukar vara väl tilltagen, Det är ju lite av ”one size fits all” och även stora kroppsarbetande män ska bli mätta. Men om man vill äta lite snabbt och inte hinner sätta sig på restaurang? Eller om man ska äta själv och tycker att det känns lite skämmigt att sitta ensam på restaurang och hellre går på något enklare ställe?

Ett  ställe som jag gärna går på är Barista. Det är en kedja av caféer med fräsch mat och en schysst profil. De kör ekoreko, dvs ekologiskt och fair trade. Dessutom kan man skaffa ett stamkort utan kostnad som har två fördelar. Dels får man rabatt när man handlar på sitt kort, dels skänker Barista en liten summa pengar för varje köp man gör, som går till skollunch till afrikanska barn. Man kan ladda kortet med valfritt belopp, dock minst 200 kr, som man alltså sedan handlar för.

En annan fördel med Barista är att de har en supergod ceasarsallad som jag brukar äta. Jag beställer utan bröd och krutonger eftersom jag inte brukar äta bröd, och det jag får är då alltså kycklingfilé, fräsch sallad, tomat, lök, parmesan och en urgod dressing. Mums! Är man på humör för det kan man köpa en liten bit mörk choklad till efterrätt. Yummi!

 

ceasar

 

Om man är sugen på snabbmat, typ Mac Donalds, så finns det möjligheter att äta lågkolhydratkost även där. Näringsinnehållet kanske inte är det bästa, men ibland vill man bara ha lite sunkmat (i alla fall jag) och då får man göra det bästa av det. Kycklingvingar är ett bra alternativ. Finns dippsås till och man  kan ta en sån där liten påse morötter vid sidan av. Vill man ha hamburgare så kan man bara skippa brödet och äta innehållet. Be att få utan bröd eller använd brödet som hållare för att få lite styr på anrättningen medan du äter. Ta ost eller bacon i burgaren så mättar den bättre. För övrigt brukar de ju även ha olika sallader på såna ställen, se upp för pastasallad bara, om du inte vill äta mjölprodukter.

En sak som har dykt upp på stan nyligen är Kesofrutti. RISIfrutti är en styggelse, bara snabba kolhydrater och socker som skjuter upp ditt blodsocker i rymden och gör dig sugen igen efter en liten stund, men Kesofrutti är mycket bättre. Det är alltså Keso med nötter och bär eller frukt. Visst, de har sockrat bären och frukten lite (varför? varför?) men i jämförelse med Risifrutti är det mycket bra. Mätt blir man också, keso är ju smockat med protein. Kanske mer mellanmål än lunch men duger fint i nödfall. Lägg till lite nötter om du behöver så blir du  mättare.

Om man behöver äta snabblunch hemma finns det flera bra alternativ. Rester förstås, men det har man ju inte alltid. En favorit för mig är makrill i tomatsås på burk. Gott, enkelt, billigt och nyttigt. Kan det bli bättre? På sistone har jag kommit på att det är riktigt gott att äta ett hackat kokt ägg till. Den lunchen står jag mig på hela eftermiddagen. Full med näring och nyttiga fetter, bl.a. Omega 3. Visste du förresten att ägg är något av det mest näringsrika du kan äta? Här finns allt du behöver utom vitamin C. Det är en bra idé att alltid koka några extra ägg och ha i kylen. Toppenbra mellanmål och nödmat när tiden är knapp! Lätt att ta med sig eller sluka på tvären när det är bråttom. Världens bästa livsmedel och i smart förpackning  dessutom!

makrill

 

Sen har vi ju förstås den klassiska avokadon. God, enkel och även den full med nyttiga fetter. Jag brukar försöka att alltid ha några avokados (avokador? avokadisar? näää) hemma, alltid är det någon som är mogen. Man kan fylla den med något skojigt (.t.ex. den goda räkröran jag skrev om för ett tag sedan) eller bara äta den som den är med lite olivolja och flingsalt. Mmmm… Till lunch får man nog fylla på med något mer än bara en plain avokado för att bli nöjd, men som mellanmål funkar det utmärkt.

 

avokado

 

Dagens sista tips: Korv! Vi brukar alltid ha några goda korvar med högt köttinnehåll i kylen. Bara att värma i mikron och äta med någon god grönsak och lite senap. Nuförtiden har ju korv blivit otroligt kreddigt, så det är lätt att hitta fina korvar med fantastisk kryddning. De riktiga entusiasterna gör sin egen korv med stor förtjusning. Så långt har inte vi kommit, men en vacker dag så kanske… Korv är aldrig fel!

Kan snacks vara bra?

Lämna en kommentar

Snön faller och vi med den… Så här års när det börjar bli kallt och ruggigt vill man gärna mysa i soffan. Och de flesta av oss förknippar mys med något att stoppa i munnen. Om man går på lågkolhydratkost är man oftast inte så sötsugen längre, men ibland känns det som läge för något att knapra på. När jag hamnar i det läget brukar jag först försöka känna efter hur det känns i magen, dvs om den är hungrig eller nöjd. Oftast är den nöjd, mitt sug brukar sätta in på kvällen, bara några timmar efter att jag ätit middag. Magen har alltså fått vad den ska och för det mesta räcker det med att jag konstaterar det för att jag ska komma på andra tankar. Och sug kan ibland bero på andra saker än man tror. Ibland är jag bara törstig, då hjälper ett glas vatten. Eller så är jag trött och då går jag och lägger mig.

Men om man nu har bestämt sig för att snacks vore på sin plats och tänker njuta av dem med gott samvete? Ja då finns det faktiskt goda snacks som inte skjuter upp ditt blodsocker i en omloppsbana runt solen. Nötter är ju en klassiker. De är inte bara goda utan innehåller nyttiga fetter och mineraler som gör nytta i hela kroppen. 1 dl blandade nötter per dag är toppen för kroppen! T.ex. valnötter, pekan, para, cashew, pistage m.fl. Man kan köpa dem naturella och äta dem som de är men det tycker jag är urtråkigt, jag vill ha salt på. Då kan man antingen köpa färdigsaltade eller köra dem i stekpannan en stund med olja, smör eller kokosfett och någon god krydda och lite salt. Det varnas ju mycket för salt i samband med högt blodtryck, men man hör även röster nuförtiden som säger att det är bara trams så länge man äter måttliga mängder. Jag väljer att tro på de sistnämnda 🙂 Och något högt blodtryck har jag ju inte.

Andra goda och nyttiga snacks är ju oliver, goda ostar och lite rökt korv. Är man lite piggare kan man göra egna ”chips” i ugnen av riven parmesanost. Man bara lägger rivet i små högar och låter det smälta och få lite färg. Urgott! Samma sak kan man göra med en fin  lufttorkad skinka. Det blir fantastiskt knaprigt och gott!

Vill man inte göra egna ostchips finns det en färdig variant som jag tycker är god. Bara ost, inget annat. Jag hittade den på ICA Malmborgs och den ser ut så här:

ostknappar

En ny favorit i Ekne-hemmet är små saftiga men ändå knapriga fläskbitar som vi hittat i en köttaffär vid Möllevångstorget här i Malmö. Vi vet inte riktigt vad de har gjort med dem, (kanske friterat dem i olja? Vi måste fråga!) men de är fantastiskt goda. De säljer också en god kryddig dippa som man kan doppa dem i. Maken kom hem med en laddning häromdagen och det blev nästan slagsmål. Man kan äta dem som mellanmål också. Så här ser de ut:

flask

Ibland vill man kanske ha något mera godisaktigt och då finns det varianter som är bättre än andra. Bär som är doppade i mörk choklad t.ex. Det kan man förstås göra själv men är man lite lat som jag så uppskattar man när andra gjort saker åt en. Kolla bara innehållsförteckningen, vissa varianter kan det finnas VÄLDIGT mycket socker i och det kan kännas onödigt. Här är en fin variant från the raw chocolate co, här är det mullbär, finns också med russin:

mullbar

Och så sista tipset för idag: Häromdagen hittade jag en variant på lite sötsyrligt godis som jag tyckte var riktigt god. Den fanns, liksom mullbärsgodiset ovan, på Mästerlivs i Malmö. Det heter Drottningrolls, kommer från Ekomoa och innehåller bara  hallon, blåbär, dadlar, psylliumfröskal och lakritsessens. Inget annat! Det fanns också en variant med banan och kokos. Det går alltså att göra gott godis utan socker och en massa tillsatser!

rawgodis

Kan man ”bota” diabetes med lågkolhydratkost?

2 kommentarer

När jag var gravid med mina barn hade jag så kallad graviditetsdiabetes. Det var på den tiden man började med sockerbelastning av alla gravida, det vill säga man får dricka en vidrig sockersmörja och sedan mäts blodsockret för att se hur kroppen klarar av att ta hand om det hela. Min kropp hade vissa problem och det konstaterades att jag låg precis över gränsen för graviditetsdiabetes. Det innebar att jag slapp ta insulinsprutor men att jag skulle gå på diabeteskost och sticka mig i fingrarna flera gånger om dagen för att hålla koll på att blodsockret inte stack iväg. Jag fick också gå hos en dietist på diabetesmottagningen på sjukhuset som gav mig goda råd om hur jag skulle äta. Råden var de sedvanliga på den tiden, ät inte fett men gärna kolhydrater från spannmål och andra stärkelserika produkter. De råden känns väldigt märkliga för mig och många andra idag, när vi vet att kolhydrater av det här slaget höjer blodsockret kraftigt, och vad en diabetiker har problem med är just att hantera ett ökat blodsocker, men det accepterades av alla då och dessa råd delas fortfarande frikostigt ut på landets diabetesmottagningar om jag är rätt underrättad.

Vad är då egentligen diabetes? Ja, för det första så finns det två typer av diabetes, typ 1 och typ 2. Typ 1 är den som drabbar främst barn och ungdomar och den som har typ 1 saknar förmåga att bilda eget insulin. De insulinproducerande cellerna har dött, helt enkelt. Och insulinet är ju det hormon som hjälper oss att sänka vårt blodsocker till normala nivåer efter en måltid, en livsnödvändig process; får vi för högt blodsocker så dör vi. Diabetes typ 2 drabbar främst äldre personer, eller, det var i alla fall så det var förr. Nu kryper den sortens diabetes ner i åldrarna på grund av vår västerländska livsstil med ett högt intag av socker och snabba kolhydrater. Det är tyvärr inget ovanligt med tonåringar med typ 2- diabetes. Här har kroppen fortfarande en egen insulinproduktion, men systemet har blivit så uttröttat på grund av ständiga höjningar av blodsockret, att de insulinreceptorer som ska hjälpa sockret in i cellerna och sänka mängden socker i blodet, inte längre orkar göra sitt jobb. Mer och mer insulin krävs för att få receptorerna att reagera och till slut klarar inte kroppen av att själv sänka blodsockret, hjälp behövs i form av extra insulin utifrån; man tar tabletter eller sprutor.

Om man går bakåt i tiden och tittar på vilka råd diabetikerna fick förr, så hittar man något intressant. Medicinprofessorn Erik Ask- Uppmark har berättat för sina studenter hur man under hans tid som läkarkandidat rådde diabetiker att äta ”varannan dag späck och gurka, varannan dag gurka och späck”. Lågkolhydratkost helt enkelt. Kost som ska hålla blodsockret nere. Känns logiskt för patienter som har svårt att sänka sitt blodsocker, eller hur? Kokboken ”Diabetic Cookery” från 1917 (finns på nätet) rekommenderar också lågkolhydratkost. Man uppmanas äta kött, fisk, ägg, ost, smör. Men man skulle absolut inte inte äta socker, bröd, ris, pasta och rotfrukter. Lundaprofessorna Karl Petrén gav 1923 ut en bok om diabetes, där hans populära råd om diabeteskost sammanfattades. Det var bl.a. obegränsad mängd fläsk och smör samt vitkål. Och under andra världskriget fick diabetiker extra tilldelning av grädde, fläsk eller smör.

Allt detta låter ju logiskt. Folk som inte kan sänka sitt blodsocker på egen hand ska naturligtvis äta mat som håller blodsockret nere så mycket som möjligt. Men sedan spred sig fettskräcken i västvärlden och dessa råd föll i glömska. Idag uppmanas diabetiker att äta lite fett och mycket kolhydrater. Varför då? Det verkar ju helt vansinnigt, eller hur? Visserligen har man nu blivit lite klokare, man uppmanar patienterna att äta mat som höjer blodsockret långsamt, det så kallade GI-tänket. Men det bästa för en diabetiker är naturligtvis att äta mat som i princip inte höjer blodsockret alls: lågkolhydratkost.

Den första som uppmärksammade detta och försökte göra något åt saken var läkaren Annika Dahlqvist. Hon var kraftigt överviktig och led av diverse krämpor och värk av olika slag. Hon hade provat att gå ner i vikt med tusen olika metoder utan att lyckas, alla baserade på de ”moderna” tankarna om att äta mindre fett och mer kolhydrater. 2004 kom hennes dotter hem från sin läkarutbildning och berättade att studenterna hade fått testa olika dieter för att se hur de påverkade kroppen. Dotterns grupp hade testat en strikt lågkolhydratdiet  och dottern hade gått ner 3 kilo på en vecka. Annika beslöt sig för att testa och upptäckte att det funkade, hon började gå ner i vikt och uppnådde för första gången på många år sin önskevikt. Dessutom försvann hennes olika krämpor och hon mådde på det hela taget mycket bättre. Hon beslöt sig för att prova samma råd på några patienter med övervikt och diabetes typ 2 och fick utmärkta resultat. Sedan har Annika Dahlqvist legat i för att sprida budskapet om LCHF-kosten, som hon kallade den. För vissa har hon blivit en legend, andra har avskytt henne och försökt bekämpa henne med alla medel.

2005 drevs saken till sin spets;  två dietister anmälde Annika Dahlqvist till Socialstyrelsen eftersom de ansåg att hennes kostråd till diabetiker och överviktiga äventyrade deras säkerhet. Dietisterna i fråga fick dock lång näsa eftersom Socialstyrelsen efter en utredning friade Dahlqvist och skrev i sitt yttrande att hennes kostråd ”kan anses vara i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Av de diabetiker som provat lågkolhydratkost så finns det många som uppnått stora förbättringar. En del av dem har kunnat minska på sina mediciner och/eller sina insulininjektioner, andra har kunnat sluta helt. Ett exempel är Lars-Erik Litsfeldt. Han har blivit fri från sina diabetessymptom och klarar sig nu helt utan medicinering. Litsfeldt arbetar idag som författare och föreläsare och har skrivit flera böcker om diabetes och lågkolhydratkost. Du hittar honom på www.litsfeldt.se 

Är du diabetiker och vill testa? Be din läkare att hjälpa dig! Enligt Socialstyrelsen har sjukvården skyldighet att stödja den som vill använda lågkolhydratkost som ett medel för att bli bättre i sin diabetes. Och detta är inget som du ska laborera med helt själv om du inte är väldigt säker på vad du gör. När du börjar med lågkolhydratkost kan ditt insulinbehov nämligen minska drastiskt från en dag till nästa. Så var försiktig! Observera också att de som får de stora förbättringarna här är typ 2-diabetiker. Typ 1-diabetiker saknar ju helt förmåga att bilda eget insulin och kan därför inte klara sig utan sin medicinering. Men även dessa personer kan minska sin tillförsel av insulin genom att äta lågkolhydratkost. För båda diabetesgrupperna finns stora hälsovinter att göra; ett stabilare blodsocker som kräver mindre insulin ger en bättre hälsa på både kort och lång sikt och risken för de biverkningar som drabbar många diabetiker förr eller senare minskar.

För dig som inte har diabetes är det här också viktig kunskap. Diabetes är en sjukdom med en galopperande utveckling idag. 1985 fanns det ca 30 miljoner diabetiker i världen. Idag finns ca 285 miljoner och prognosen för 2030 är 438 miljoner. Som alla kommer att behöva behandling! Den som inte tycker att kostfrågor är viktiga mer än på ett personligt plan får här en tankeställare. Kostfrågor handlar om folkhälsa. Det handlar också om ekonomi och hur vi använder världens resurser. Det är alltså en god idé att äta idag så att du inte blir diabetespatient imorgon; både för din egen och för vårt samhälles skull!

Pimpad chokladkaka

Lämna en kommentar

Ni minns kanske att jag gjorde en chokladkaka på mix från Blending Bliss förra helgen. Den blev fluffig och fin, men smaken var lite beige tyckte vi. Nå, idag tog jag fram resterna ur frysen och serverade tillsammans med vispgrädde och konserverade mandarinklyftor. Å NU var det riktigt gott! Sönerna var fortfarande inte riktigt med i fancluben men maken och jag blev förtjusta. Yummi! Är man känslig för socker är det en bra idé att välja bort mandarinerna (som legat i sockerlag) och t.ex. ta bär istället.

Udda smoothie

Lämna en kommentar

De som känner mig vet att jag är lite hooked på att göra smoothies, särskilt sedan jag fick min fina röda Kitchen Aid-mixer. Jag gillar själva grejen att stå där och kasta i olika saker och se vad som händer, jag smakar och ändrar och smakar igen. Roligt! Men på sistone har det känts som att jag ofta kastar in samma saker varje gång. Eller i alla fall som att slutresultatet blir ungefär samma. Visst är det gott men kanske lite … tråkigt. Men så häromdagen fick  jag se ett recept som såg otroligt spännande ut. Jag skrev ner det och sen har det legat på skrivbordet någon vecka. Till eftermiddagsfikan idag kände jag att nu är det dags; här ska göras ny smoothie. Tyvärr minns jag inte var receptet kom ifrån, men så här stod det:

1 ägg
1-1,5 dl kokosmjölk
1 krm vaniljpulver
1-2 krm lakritspulver

Låter det inte spännande va? Det här kan ju gå precis hur som helst, antingen är den god eller jätteäcklig.

Jag mixade. Vi satte oss ner vid fikabordet och smakade. Det samstämmiga betyget blev…bläääääää. Icke godkänt. Men som maken så vänligt sa: Den kan få en 3:a i alla fall. Av 10 alltså.

Jaja, man ska pröva allt en gång. Nu har vi testat den varianten. Det gör vi inte om. Om någon vill komma och testa så står här tre nästan fulla glas med smoothie…

kokossmoothie

Supergod fläskpannkaka utan mjöl!

5 kommentarer

Vi gillar fläskpannkaka i vår familj. Riktigt mycket! Därför har det varit svårt att byta originalreceptet mot något mjölfritt. Ungarna har frynt på näsan och tyckt att den gamla var mycket bättre.  Men nu har jag hittat ett recept som blev riktigt bra. Receptet är Anna Halléns, från hennes kokbok ”LCHF för familjen”. Här finns en bra faktadel och många goda recept som barnen kan gilla.

kokbok2

 

 

Själva receptet var enkelt. Här kommer det:

 

recept

 

 

Vi tyckte dock att det blev lite väl salt och det är ju också mycket bacon i det här receptet. Nästa gång tar vi lite mindre. Maken och jag tog resterna till lunch ett par dagar senare och då hade den salta smaken mildrats och det var hur gott som helst. Jag har väldigt svårt att skilja denna fläskpannkakan från originalet. Till och med 17-åringen, som inte brukar vara så glad för mina lågkolhydrats-experiment, gav den betyget 7,5 av 10. Bra betyg för att komma från det hållet! Till pannkakan gjorde jag en se-vad-jag-kan-hitta-i grönsakslådan-sallad som denna gång bestod av mixade salladsblad, groddar, purjolök, äpple, gurka, diverse frön, olivolja, italiensk salladkrydda.

 

flaskpannkaka

Blir man trög i skallen av lågkolhydratkost?

Lämna en kommentar

Ibland hör  man att lågkolhydratkost inte är bra eftersom det gör folk tröga i skallen. ”Hjärnan behöver ju socker” sägs det. I samma andetag säger man gärna att lågkolhydratkost är dåligt eftersom vi inte äter kolhydrater och det behöver ju kroppen. Allt detta är fel, på minst 3 olika sätt! Låt mig förklara:

Hjärnan behöver inte socker om man med detta menar sådant socker som vi äter. Hjärnan behöver däremot glukos, men det kan kroppen själv tillverka. Vi behöver inte stoppa det i munnen! Vi behöver faktiskt inte äta kolhydrater överhuvudtaget om vi inte vill. Kroppens behov av kolhydrater är noll. Ja, faktiskt noll!! Därför har t.ex. inuiterna klarat sig utmärkt i alla år, trots att de i huvudsak levt på fisk.

Att man blir trög i skallen av lågkolhydratkost motsäges av att det är den kost som den svenske minnesmästaren Mattias Ribbing går på. Ribbing innehar alla 18 officiella svenska minnesrekorden. Exempelvis att efter sextio minuters memorering minnas den exakta ordningen på 520 spelkort i rad – tio hela blandade kortlekar! Verkar han trög?

Att lågkolhydratfolk inte äter kolhydrater är också fel. Vi äter visst kolhydrater! Det finns nämligen kolhydrater i grönsaker och de äter de flesta av oss i stora lass. Och i bär som många av oss också äter. Och i mjölkprodukter. Och i nötter. Och så vidare. När vi äter grönsaker får vi också i oss fibrer, en annan sak som många tror att vi inte äter. I grönsaker och bär finns det vattenlösliga mjuka fibrer som kroppen blir glad av. I motsats till de hårdare fibrer som finns i spannmål och som många magar inte klarar av.

Det vi har valt bort är alltså de kolhydrater som finns i socker, spannmål, potatis och ris. En del väljer även bort rotfrukter och frukt. Varför har vi gjort det? Ja, bland annat för att det höjer vårt blodsocker kraftigt och därmed ökar fettinlagringen i cellerna. Då blir vi tjocka, trötta och ledsna. Dessutom stressar det kroppen och ökar de inflammatoriska processerna. Och så ger det oss ett sötsug som vi inte vill ha. I spannmål finns dessutom gluten som kan vara otroligt stressande för våra kroppar, även om vi inte visar positivt på tester för glutenintolerans.

Ska vi avliva en annan myt om lågkolhydratkost när vi ändå är igång? ”Ni äter ju så mycket kött!” NEJ, vi äter inte mer kött än vad som rekommenderas av Livsmedelsverket och som finns i den vanliga tallriksmodellen. Det är FETT vi äter mer av. Eftersom det är bra för våra kroppar och håller oss mätta, nöjda, smala och pigga. Oavsett vad du fick lära dig i skolan en gång i tiden.

En myt till? ”Ni vräker i er mättat fett, bacon och sådan tung mat. Det är ofräscht!” – Nej, det stämmer inte. Visst, de flesta av oss har slutat tro att mättat fett är farligt. Det finns inga bra studier som visar detta, de som fanns har visat sig vara manipulerade, och inga nya dyker upp. Fler och fler forskare går nu ut och säger att den gamla ”kunskapen” om detta är direkt felaktig. Och särskilt logiskt känns det ju inte med tanke på att det finns mättat fett i bröstmjölk och i våra hjärnor. Att vi tror att mättat fett är helt OK behöver ju dock inte betyda att det är det enda vi äter. Visst äter vi gärna grädde, creme fraiche och ost. Men det finns ju andra fetter också. Från goda oljor, som t.ex. olivolja och rapsolja. Och från fisk som lax , makrill och sill. En blandning av fetter med god kvalitet är det bästa för oss. Däremot ska vi försöka undvika fett från matolja, solrosolja och majsolja som är fulla av omega 6 och ökar inflammationerna i kroppen. Och de härdade fetter som finns i halvfabrikat och industritillverkade kakor. Men bra fett är inte farligt. Och det är svårt att äta för mycket fett. Man blir helt enkelt mätt!

Sista myten för idag: ”Man kan inte träna på LCHF”. Kan man inte? Jag säger bara Björn Ferry! Vår skidskyttekung som tog OS-guld på LCHF-kost. Tror han tränade rätt mycket, eller vad tror du? Nog snackat om den saken, va?

Alltså: Vi tar bort mjöl, socker, ris, potatis. Vi äter istället mer grönsaker och mer fett. I form av fina oljor, lax eller smaskiga gräddsåser till exempel. Enkelt! Gott! Och nyttigt! Vi äter varierad och fräsch mat som kroppen och hjärnan mår bra av. Och vi blir piggare, gladare, snyggare!

När ska folk sluta kalla lågkolhydratkost för en farlig extremkost? Och när ska du prova?

Omega hit och omega dit – vad sjutton HANDLAR det om?

1 kommentar

Är du en av dem som tänker att man kanske skulle behöva få i sig mer omega 3. För det ska ju vara bra, har man hört. De flesta verkar ha hört det. Men frågar man folk så vet de ofta inte vad tusan det är för något. Eller var man kan hitta det. Inte så konstigt, det man läser i tidningar eller ser på TV om kost brukar inte vara det mest sakliga eller väl underbyggda. Och så fanns det visst något som hette omega 6, eller? Faktum är att det är riktigt bra att förstå lite grand om det här, det kan betyda skillnaden mellan inflammation och värk eller glada skutt genom livet.

Så här ligger det till: Omega 3 och 6 är fettsyror.  De kallas essentiella fettsyror eftersom vi måste ha dem för att kunna överleva och vi måste äta dem för kroppen kan inte bygga dem själv. Båda behövs men de funkar lite grand som två ungar på ett gungbräde. De måste väga ungefär jämnt, annars blir det inge kul att leka.

Omega 6 skapar inflammationer i kroppen. Det låter ju inget bra men det är det. Kroppen behöver skapa inflammationer ibland för att ta hand om sjukdomar eller skador. Omega 6 ser också till att blodet koagulerar mer och drar ihop kärlen, båda dessa fenomen kan behövas vid en skada så att vi inte blöder för mycket.  Allt detta är inga problem om omega 6 får gunga ihop med omega 3. För omega 3 dämpar inflammationer, gör blodet mer lättflytande och vidgar kärlen. En fin balans uppstår och vi mår bra. Och länge var det så, vi åt ungefär lika mycket av båda och vi mådde finemang.

Men nu har det hänt någonting. Nu äter vi minst 10-20 gånger mer omega 6 än omega 3. Vad händer då? Ja, då blir vi dåliga. Vi får mycket inflammationer och värk i kroppen, idag har till exempel 1 miljon svenskar någon reumatiskt diagnos. Man diskuterar också om detta har samband med hjärt- och kärlsjukdomar, med astma, eksem osv.  Det är DÄRFÖR det tjatas om att du ska äta mer Omega 3.  Omega 3 är också viktig för vår hjärna, vilket gör att man nu börjar koppla ihop omega 3-brist med depressioner eller autism och ADHD. ”Ät fisk så blir du klok”, sa man förr. Inte så dumt!

Var hittar man de här omegorna då? Ja, omega 6 hittar man  huvudsakligen i vegetabiliska oljor och i spannmål. De finns t.ex. i raps- och olivolja som vi ju så gärna använder. Är det ett problem? Nej, inte alls. Du kan gärna fortsätta hälla raps och olivolja på salladen, de innehåller faktisk även omega 3, och det är ju inga jättemängder det handlar om. Problemet är de billiga vegetabiliska oljor som används tex.  i färdigmat och som vi nu får i oss i stora mängder. De har ofta en väldigt hög andel omega 6 som det kan vara svårt att upptäcka och skydda sig emot. Vi pratar om maträtter som är halvfabrikat, industritillverkade kakor, chips, margarin etc. (Margarin är överhuvudtaget en ganska vidrig industriprocessad produkt. Jämför innehållsförteckningen på ett paket lättmargarin  med riktigt smör, t.ex. Bregott. Vad väljer du?) Omega 6 finns även i frön, t.ex. solrosfrön, men också i spannmål. Att strö lite solrosfrön över salladen är inga problem, men att äta stora mängder spannmål utan att balansera upp med omega 3 kan innebära problem.

Omega 3 hittar du främst i fet fisk som lax, makrill och sill men också i skaldjur. Hög tid att beställa in en skaldjursplatå och njuta alltså. Omega 3 finns även i kött, men främst från gräsbetande djur. Dags att köpa ekologiskt kött?

Summan av kardemumman är att vi behöver äta  mindre färdigmat och mindre margarin. Mer fet fisk och skaldjur och mer kött och mjölkprodukter från gräsbetande djur. Om man inte äter fet fisk flera gånger i veckan så kan det vara klokt att traska iväg till apoteket eller hälsokosten och köpa omega 3-kapslar. Omega 3 är en fantastisk fettsyra som kan få dig att må så mycket bättre. Omega 3 is da shit, helt enkelt!