Jag vet att jag lovade att fortsätta mitt chokladkakeprojekt idag, men men i morse kände jag att jag ville hellre prova något nytt, så kakan åkte in i frysen i väntan på vidare utveckling. Idag blev det istället glass. Jag har försökt flera gånger att göra glass utan socker, efter olika recept, men det har ofta blivit underkänt av barnen. Någon gång har även maken och jag tyckt att det blev trist. Idag testade jag ett nytt recept som jag hämtat från Anna Halléns kokbok ” LCHF – husmanskost”, en riktigt bra bok med lärorik faktadel och smaskiga recept. Anna Hallén har skrivit flera kokböcker som jag kan rekommendera, ”LCHF för familjen” med en hel del barnvänliga recept och ”LCHF för kvinnor”. Den sistnämnda passar både män och kvinnor, men den fokuserar på lite lättare och fräschare recept, vilket många tjejer gillar, och den har ett väldigt bra fakta-avsnitt om värk och hur man kan minska värk med bra kost. Och värk verkar vara något som allra mest drabbar kvinnor. Denna bok finns även som smart app, som man kan använda i mataffären, när man funderar på vad man ska köpa. Anna Hallén finns på Facebook och har en blogg på http://www.annahallen.se. Bloggen är just nu vilande, men där ligger en hel del matnyttig information.

Glassen var det ja! I boken heter den inte glass utan parfait. Så här står det i receptet:

4 dl vispgrädde
4 äggulor
2-3 msk vaniljpulver (jag tog 2. Obs inte vaniljsocker, utan vaniljpulver gjort på äkta vanilj)
Stevia (valfritt) (jag tog istället 2 msk Sukrinmelis, som är en ersättning för florsocker. Jag tycker flytande Stevia är lite svårt att dosera och Stevia strö, eller Sukrin, blir lätt knastrigt i glass. Jag hade helst skippat sötning, men det var en eftergift för att få barnen med på noterna)

(Dessutom finns 200 g hallon med i receptet, eftersom det var tänkt att man skulle göra hallonsås till, men det gjorde inte jag. Vill man det så kokar man hallonen och mixar till en sås och sötar med Stevia om man vill)

Den här glassen kan man variera på olika sätt. Anna föreslår t.ex. pepparkakskryddor, saffran, kanel, kakao, kardemumma. Eller så kan man blanda i 200 g Philadelphia-ost så blir det lite som cheese-cake. Det tyckte jag lät som en superidé, så det gjorde jag. I love cheese-cake! För att få osten att blanda sig i smeten så fick jag köra ett tag med elvispen.

Så här gör man:

Vispa grädden. Rör ner äggulor och vaniljpulver (och Philadelphia-ost om man vill ha det.) Krydda generöst om du ska, smaken minskar vid kyla. Smeten ska vara lite starkare än du önskar slutresultatet. Häll smeten i en form som tål kyla eller i små portionsformar. (Mitt tips: Lägg plastfolie i botten på formen och låt folien hänga över kanten. Sedan häller du i glassen När du tar ut formen ställer du den en kort stund i varmt vatten. Sedan kan du enkelt lyfta upp glassen ur formen med hjälp av plastfolien.) Ställ i frysen i minst 5 timmar. Låt tina 15-20 minuter innan servering.

Istället för hallonsåsen så bestämde jag mig för att ha chokladsås till. Inte de sockrade färdiga varianterna som vi brukar köpa, utan en som känns lite nyttigare och ändå är god. Jag gjorde på enklast möjliga vis, jag smälte bara en kaka Marabou Premium (70 % kakao) i en liten skål i mikrovågsugnen, som vi sedan hällde över glassen. Effekten blir att chokladen stelnar på ett skojigt vis när man häller den på den kalla glassen. Till detta serverades färska bär.

Hur det smakade? Riktigt, riktigt gott tyckte majoriten. Glassen hade god smak och kändes krispig och god, precis som cheese-cake brukar. Helt naturell var den dock lite beige i smaken, men med såsen och bären var den supergod. 17-åringen tyckte  inte om den utan gav den betyg 2 (av 10). Han brukar dock vara svår att tillfredsställa, så det kom inte som något chock precis. Maken, jag och 13-åringen gav den dock betyg mellan 8 och 9, vilket är det högsta glassbetyget hittills, by far! Nästa gång provar vi med kakao så vi får chokladglass. Yummi!

Eftersom mitt bakande gått mer eller mindre åt pipsvängen sedan jag började med lågkolhydratkost, bestämde jag mig för att prova färdiga bakmixer innan jag deppar ihop helt. Jag beställde tre olika mixer från LCHF-butiken (www.lchfbutiken.se ) och idag har jag testat två av dem. Jag började på morgonen med knäckefrömix. Innehåll: mandelmjöl, linfrö, sesamfrö, salt, bakpulver. Pris 54 kronor. Ganska mycket för lite frö, känns det som, men det är klart, man betalar ju för arbetet med att joxa ihop mixen också. Eftersom man är för slö för att göra det själv… Den var väldigt enkel att använda, man bara blandade mixen med vatten och ägg, klickade ut bollar på en plåt och plattade till så man fick runda kex. Så enkelt att jag genast undrade varför jag inte gör min egen fröblandning istället för att köpa mix. Sedan in i ugnen. Det stod i receptet att man gärna kunde krydda dem lite så det gjorde jag. Några pudrade jag med lite chilipulver och några fick lite smulad oregano på toppen.

Och så här såg de ut när de kom ut ur ugnen. Kanske inte så inbjudande…

Meen, efter att ha lagt på diverse pålägg såg de betydligt trevligare ut. Och smaken var inte alls tokig. Maken och yngste sonen fick vara testpatrull under frukosten och vi enades om att det här dög alldeles utmärkt. Chilin var helt klart bäst, med Philadelphia-ost på blev det riktigt gott! Oreganokex med skinka var också gott men de naturella med leverpastej tyckte vi inte blev så roliga. Summa summarum var vi nöjda men det känns egentligen onödigt med mix för något som är så här basic. Nu har jag i alla fall fått lite inspiration och nästa gång gör jag egna frökex. Det borde inte vara så svårt. Inbillar jag mig…

Till eftermiddagsfikat var det dags igen och nu gav jag mig på mjuk chokladkaka. Det här testet var egentligen mycket mer spännande eftersom den stora utmaningen har varit att just baka mjuka kakor eller bullar till fikat som barnen kan gilla. Kakmixen kommer från Blending Bliss men inhandlades även den på LCHF-butiken. Innehåll: Mandelmjöl, sukrin, mörk choklad, guarkärnmjöl (E 412), bakpulver (E 450, E500). Pris. 79 kronor. Rätt maffigt för en kaka, kan man tycka.

Här blev jag faktiskt besviken redan innan kakan var färdig. För det första är det rena skämtet att kalla det för mix. Paketet innehöll tre påsar med olika ingredienser, man skulle tillsätta både smält smör och 4 ägg och sedan var det en joxig procedur när äggen skulle separeras, vitan vispas för sig, chokladknappar skulle smältas ner i smöret osv. Mer komplicerat än de flesta kakor jag gjort från grunden! Är inte själva syftet med mix att det ska vara enklare än att baka ”på riktigt”? Dessutom innehöll mixen en ganska stor påse sötningsmedel. Visserligen sukrin som är helt accepterat av de flesta LCHF:are som ett ”naturligt” sötningsmedel, men jag är, som jag tidigare skrivit på den här bloggen, skeptisk. Jag sötar hellre naturligt, med honung, bär, vaniljpulver, frukt osv. Och jag tror på att söta med måtta, vi måste komma ifrån detta eviga behov av söta smaker. Det kändes inte helt bra att vräka i detta berg av sötningsmedel i kakan.

Nå, in i ugnen kom den i alla fall och den kom ut fluffig och fin, helt olika de tidigare wettex-trasor jag tidigare åstadkommit. Hur den smakade? Ja, faktiskt inte alls dumt. Sönerna gav den betyget 6 och 7 (av 10), maken jag jag lade oss på 7. Men det saknades det där lilla extra, det som gör att man säger: mmmm. Möjligen behövs det mera choklad. Halva kakan finns kvar och i morgon ska vi pimpa den lite. Kanske blir det vispad grädde och bär till, eller så smälter vi lite mörk choklad och häller över, för en rikare chokladsmak. To be continued…

Idag vill jag hurra för brysselkålen. När jag var barn tyckte jag det var döäckligt med brysselkål men nu gillar jag de gröna små kloten. Och det gör jag rätt i! De innehåller massor med nyttigheter förutom att de är så goda. Vad sägs om fibrer till exempel? Av den mjuka fina sorten som kroppen gillar, istället för de hårdare fibrer som finns i spannmål och som många magar har svårt med. Eller folsyra, järn, kalcium och C-vitamin? Dessutom finns det fullt med antioxidanter i de små rackarna, som man tror kan motverka cancer. Och så ska de vara bra för fettförbränningen. Vad sägs om det?

Idag blev det resterna av förra veckans fetaost-kyckling till lunch och som tillbehör – brysselkål förstås! Kokta med en klick smör och flingsalt. Jädrar i min lilla låda vad gott det var!

Passade på att göra brysselkål när inte barnen var hemma för de gillar det inte alls. Så fort de bara känner lukten börjar de åma sig och göra kräkljud. Men de kommer nog på bättre tankar så småningom, de små liven. Precis som deras mor gjorde!

Har suttit och pluggat till en kosttenta hela helgen och plötsligt slog det mig hur sällan jag äter skaldjur fast det är så gott och så dundernyttigt, fullpackat med Omega 3 som det är. Sagt och gjort, när maken var borta på fest och barnen ville äta annat gjorde jag en liten skaldjursfest till mig själv. Avokado med en fyllning av
kräftstjärtar, crème fraîche, majonnäs och stenbitsrom. Nästan oanständigt gott, svårt att tro att det faktiskt är supernyttigt!

Idag blev det en väldigt god eftermiddagsfika i lågkolhydratstil. Det går faktiskt alldeles utmärkt att göra pannkakor som smakar riktigt gott utan att använda vare sig mjöl eller socker. Det här receptet har jag tagit ur Anna Halléns bok ”LCHF för kvinnor”. Det är för övrigt en bok som, förutom goda recept, har ett jättebra faktaavsnitt för oss som har värk och inflammationer i kroppen. Både män och kvinnor, oavsett boktiteln. Att socker och vitt mjöl bidrar till de
inflammatoriska processerna i kroppen gör att det är en riktigt bra idé för oss med värk att dra ner på detta.

Här kommer receptet:

1 portion (snarare 2 tycker jag)

2-3 ägg
1dl vispgrädde
1,5 msk kokosmjöl
1 krm vaniljpulver (inte vaniljsocker!)
Smör eller kokosfett att steka i

Blanda ägg och vispgrädde, gärna med en stor ballongvisp. Tillsätt kokosmjöl och vispa ihop direkt så det inte klumpar sig. Smaksätt med vaniljpulver.

Hetta upp en stekpanna och stek små pannkakor. (Jag, Johanna, gör snarare plättar, annars kan jag inte vända dem).

Till detta brukar jag servera bär, idag blev det hallon. Fick en idé om att det nog skulle vara supergott att smälta mörk choklad och ringla över, det får jag prova nästa gång!

Avbröt pluggandet till kosttentan för att äta mellanmål med familjen. Har inte fått in barnen på lågkolhydratspåret än så de åt bulle och kex (har man tonårsbarn tror jag det är kontraproduktivt att försöka tvinga, bättre att försöka så lite vänliga frön här och där och hoppas att poletten trillar ner en vacker dag) men maken och jag plockade fram några goda ostar, en bit rökt korv och lite nötter. Mycket godare och dessutom bättre för kroppen! Fortsätter pluggandet en smula piggare.

Nu är det helg igen och med det följer mer tid och ork att göra en lite festligare frukost än den vanliga vardagsvarianten. Idag blev det omelett, en bra rätt som är god, nyttig och kan kombineras ihop på ett oändligt antal sätt med olika ingredienser. Man kan helt enkelt taga vad man haver och det blir alltid gott. Nu åkte grönsakslådan fram igen och i den hittade jag purjolök, champinjoner och små tomater. Detta fräste jag och hällde sedan på omelettsmeten som bestod av ägg, grädde, salt, vitpeppar, svartpeppar. När äggsmeten nästan stelnat la jag på skivad cheddarost som jag hittade i kylen och som fick smälta ner över omeletten. Omelettsmaken är olika men jag vill ha min välstekt och lite knaprig på ytan. Till detta serverades röd spetspaprika. Maken tog också lite HP-sås till.

Gottgottigottgott!

Idag lagade jag en av mina favoritmiddagar: kyckling med fetaosttäcke. Världens godaste som dessutom är världens lättaste. Man lägger bara kycklingfiléer i en form (jag tycker lårfiléer blir bäst) blandar en burk creme fraiche med en halv smulad fetaost, saltar och pepprar och brer sedan blandningen över kycklingen. Vill man pimpa lite så strör man lite svarta oliver ovanpå. Sedan in i ugnen på 200 grader i ca 30 minuter. Klart! Idag la jag lite råa champinjoner bland kycklingbitarna, det var helt OK men hade nog blivit bättre om jag stekt dem först.

I mitt gamla liv hade jag serverat ris eller pasta till detta. Nuförtiden blir det en sallad och/eller grönsaksrätt istället. Förr var jag helt usel på att göra sallad. Jag tyckte det var urtråkigt och pustade och stånkade varje gång. I slutet av tillagningen kom jag liksom på att man förväntades ha någon grönsak till maten och gjorde då några lama försök att åstadkomma något fräscht. Under småbarnsåren var man ju inte direkt pigg så dags heller… Ofta blev det bara lite skivad gurka eller en burk majs. I familjen var jag berömd för min ”Johanna-sallad”, dvs jag skar upp en halv decimeter gurka till var och en och slängde på tallrikarna. Sen fick man gnaga bäst man ville. Sorgligt men sant.

Idag har jag ryckt upp mig lite. När man bara har sallad som tillbehör så blir det ju bara för patetiskt om man slänger fram en gurkbit och inget mer. När jag ska göra sallad tar jag fram en skärbräda, en bra kniv och så baxar jag ut hela grönsakslådan ur kylen och sätter bredvid. Sedan hackar jag upp lite av varje som jag hittar där. Idag blev det lite mixade salladsblad av olika sorter, purjolök, tomat, paprika, äpple.  Jag tycker det är kul att lägga i lite oväntade grejor, idag blev det äpplebitar, det skulle också kunna vara ost, avocado, druvor, jordgubbar, granatäpple eller något annat. Lök har jag också ofta i nuförtiden, gul eller röd eller purjo. Det är supernyttigt och ger god smak. Jag har också alltid frön av olika slag i. Det ger lite tuggmotstånd och innehåller både energi och näringsämnen som gör gott i kroppen. Den som vill läsa mer om frön och även nötter och vad de innehåller kan läsa Fredrik Pauluns nöt- och fröguide här: http://www.paulun.se/page5503043.aspx.

Frön som jag brukar använda är t.ex. pumpakärnor, solrosfrön, melonkärnor, chiafrön m.fl. Solrosfrön innehåller mycket Omega 6, vilket behöver balanseras upp med Omega 3 (Omega 6 skapar inflammationer, Omega 3 dämpar dem), så om man inte äter mycket Omega 3 (finns t.ex. i feta fiskar eller olivolja) så bör man inte äta stora mängder solrosfrön. Att strö lite på salladen är dock inga problem. En bra idé när man gör sallad är att tänka färg! Grönsaker med olika färger innehåller olika sorters nyttigheter, så en sallad i alla möjliga färger ser till att vi får det mesta vi behöver.

Jag gör aldrig någon särskild dressing till mina sallader. Jag avskyr att göra dressing så jag ger tusan i det. Det beror förmodligen på att mina föräldrar brukade tvinga mig och mina syskon att göra salladsdressing när jag växte upp. Det var en besvärlig historia (tyckte jag då) som innefattade bla. Colemans senapspulver. Det var det enda vi fick göra i köket, skära sallad och röra ihop den jäkla dressingen och jag hatade det innerligt. Förmodligen utgör bristen på dressing i mitt nuvarande liv någon sorts barnslig protest, ett senkommet föräldraruppror: Jag behöver inte längre göra dressing, så därför gör jag det inte, haha. Jaja, det där kan någon psykolog få utreda. I väntan på det så häller jag bara lite olivolja på salladen och kryddar sedan med lite italiensk salladskrydda eller bara lite salt. Gott och väldigt mycket enklare än det där joxandet med senapen.

Kycklingen blev otroligt god och eftersom jag gjorde för mycket (med flit) så har vi nu dessutom två smarriga luncher i kylen. Tyvärr blev det inget foto, jag hade så bråttom att kasta mig över maten så jag glömde att plåta. ni får helt enkelt använda era fantasi. Och hur svårt kan det vara, jag menar… kyckling! Det klarar ni nog!