Eftersom mitt bakande gått mer eller mindre åt pipsvängen sedan jag började med lågkolhydratkost, bestämde jag mig för att prova färdiga bakmixer innan jag deppar ihop helt. Jag beställde tre olika mixer från LCHF-butiken (www.lchfbutiken.se ) och idag har jag testat två av dem. Jag började på morgonen med knäckefrömix. Innehåll: mandelmjöl, linfrö, sesamfrö, salt, bakpulver. Pris 54 kronor. Ganska mycket för lite frö, känns det som, men det är klart, man betalar ju för arbetet med att joxa ihop mixen också. Eftersom man är för slö för att göra det själv… Den var väldigt enkel att använda, man bara blandade mixen med vatten och ägg, klickade ut bollar på en plåt och plattade till så man fick runda kex. Så enkelt att jag genast undrade varför jag inte gör min egen fröblandning istället för att köpa mix. Sedan in i ugnen. Det stod i receptet att man gärna kunde krydda dem lite så det gjorde jag. Några pudrade jag med lite chilipulver och några fick lite smulad oregano på toppen.
Och så här såg de ut när de kom ut ur ugnen. Kanske inte så inbjudande…
Meen, efter att ha lagt på diverse pålägg såg de betydligt trevligare ut. Och smaken var inte alls tokig. Maken och yngste sonen fick vara testpatrull under frukosten och vi enades om att det här dög alldeles utmärkt. Chilin var helt klart bäst, med Philadelphia-ost på blev det riktigt gott! Oreganokex med skinka var också gott men de naturella med leverpastej tyckte vi inte blev så roliga. Summa summarum var vi nöjda men det känns egentligen onödigt med mix för något som är så här basic. Nu har jag i alla fall fått lite inspiration och nästa gång gör jag egna frökex. Det borde inte vara så svårt. Inbillar jag mig…
Till eftermiddagsfikat var det dags igen och nu gav jag mig på mjuk chokladkaka. Det här testet var egentligen mycket mer spännande eftersom den stora utmaningen har varit att just baka mjuka kakor eller bullar till fikat som barnen kan gilla. Kakmixen kommer från Blending Bliss men inhandlades även den på LCHF-butiken. Innehåll: Mandelmjöl, sukrin, mörk choklad, guarkärnmjöl (E 412), bakpulver (E 450, E500). Pris. 79 kronor. Rätt maffigt för en kaka, kan man tycka.
Här blev jag faktiskt besviken redan innan kakan var färdig. För det första är det rena skämtet att kalla det för mix. Paketet innehöll tre påsar med olika ingredienser, man skulle tillsätta både smält smör och 4 ägg och sedan var det en joxig procedur när äggen skulle separeras, vitan vispas för sig, chokladknappar skulle smältas ner i smöret osv. Mer komplicerat än de flesta kakor jag gjort från grunden! Är inte själva syftet med mix att det ska vara enklare än att baka ”på riktigt”? Dessutom innehöll mixen en ganska stor påse sötningsmedel. Visserligen sukrin som är helt accepterat av de flesta LCHF:are som ett ”naturligt” sötningsmedel, men jag är, som jag tidigare skrivit på den här bloggen, skeptisk. Jag sötar hellre naturligt, med honung, bär, vaniljpulver, frukt osv. Och jag tror på att söta med måtta, vi måste komma ifrån detta eviga behov av söta smaker. Det kändes inte helt bra att vräka i detta berg av sötningsmedel i kakan.
Nå, in i ugnen kom den i alla fall och den kom ut fluffig och fin, helt olika de tidigare wettex-trasor jag tidigare åstadkommit. Hur den smakade? Ja, faktiskt inte alls dumt. Sönerna gav den betyget 6 och 7 (av 10), maken jag jag lade oss på 7. Men det saknades det där lilla extra, det som gör att man säger: mmmm. Möjligen behövs det mera choklad. Halva kakan finns kvar och i morgon ska vi pimpa den lite. Kanske blir det vispad grädde och bär till, eller så smälter vi lite mörk choklad och häller över, för en rikare chokladsmak. To be continued…