Idag lagade jag en av mina favoritmiddagar: kyckling med fetaosttäcke. Världens godaste som dessutom är världens lättaste. Man lägger bara kycklingfiléer i en form (jag tycker lårfiléer blir bäst) blandar en burk creme fraiche med en halv smulad fetaost, saltar och pepprar och brer sedan blandningen över kycklingen. Vill man pimpa lite så strör man lite svarta oliver ovanpå. Sedan in i ugnen på 200 grader i ca 30 minuter. Klart! Idag la jag lite råa champinjoner bland kycklingbitarna, det var helt OK men hade nog blivit bättre om jag stekt dem först.

I mitt gamla liv hade jag serverat ris eller pasta till detta. Nuförtiden blir det en sallad och/eller grönsaksrätt istället. Förr var jag helt usel på att göra sallad. Jag tyckte det var urtråkigt och pustade och stånkade varje gång. I slutet av tillagningen kom jag liksom på att man förväntades ha någon grönsak till maten och gjorde då några lama försök att åstadkomma något fräscht. Under småbarnsåren var man ju inte direkt pigg så dags heller… Ofta blev det bara lite skivad gurka eller en burk majs. I familjen var jag berömd för min ”Johanna-sallad”, dvs jag skar upp en halv decimeter gurka till var och en och slängde på tallrikarna. Sen fick man gnaga bäst man ville. Sorgligt men sant.

Idag har jag ryckt upp mig lite. När man bara har sallad som tillbehör så blir det ju bara för patetiskt om man slänger fram en gurkbit och inget mer. När jag ska göra sallad tar jag fram en skärbräda, en bra kniv och så baxar jag ut hela grönsakslådan ur kylen och sätter bredvid. Sedan hackar jag upp lite av varje som jag hittar där. Idag blev det lite mixade salladsblad av olika sorter, purjolök, tomat, paprika, äpple.  Jag tycker det är kul att lägga i lite oväntade grejor, idag blev det äpplebitar, det skulle också kunna vara ost, avocado, druvor, jordgubbar, granatäpple eller något annat. Lök har jag också ofta i nuförtiden, gul eller röd eller purjo. Det är supernyttigt och ger god smak. Jag har också alltid frön av olika slag i. Det ger lite tuggmotstånd och innehåller både energi och näringsämnen som gör gott i kroppen. Den som vill läsa mer om frön och även nötter och vad de innehåller kan läsa Fredrik Pauluns nöt- och fröguide här: http://www.paulun.se/page5503043.aspx.

Frön som jag brukar använda är t.ex. pumpakärnor, solrosfrön, melonkärnor, chiafrön m.fl. Solrosfrön innehåller mycket Omega 6, vilket behöver balanseras upp med Omega 3 (Omega 6 skapar inflammationer, Omega 3 dämpar dem), så om man inte äter mycket Omega 3 (finns t.ex. i feta fiskar eller olivolja) så bör man inte äta stora mängder solrosfrön. Att strö lite på salladen är dock inga problem. En bra idé när man gör sallad är att tänka färg! Grönsaker med olika färger innehåller olika sorters nyttigheter, så en sallad i alla möjliga färger ser till att vi får det mesta vi behöver.

Jag gör aldrig någon särskild dressing till mina sallader. Jag avskyr att göra dressing så jag ger tusan i det. Det beror förmodligen på att mina föräldrar brukade tvinga mig och mina syskon att göra salladsdressing när jag växte upp. Det var en besvärlig historia (tyckte jag då) som innefattade bla. Colemans senapspulver. Det var det enda vi fick göra i köket, skära sallad och röra ihop den jäkla dressingen och jag hatade det innerligt. Förmodligen utgör bristen på dressing i mitt nuvarande liv någon sorts barnslig protest, ett senkommet föräldraruppror: Jag behöver inte längre göra dressing, så därför gör jag det inte, haha. Jaja, det där kan någon psykolog få utreda. I väntan på det så häller jag bara lite olivolja på salladen och kryddar sedan med lite italiensk salladskrydda eller bara lite salt. Gott och väldigt mycket enklare än det där joxandet med senapen.

Kycklingen blev otroligt god och eftersom jag gjorde för mycket (med flit) så har vi nu dessutom två smarriga luncher i kylen. Tyvärr blev det inget foto, jag hade så bråttom att kasta mig över maten så jag glömde att plåta. ni får helt enkelt använda era fantasi. Och hur svårt kan det vara, jag menar… kyckling! Det klarar ni nog!