Jag brukar alltid hävda att jag inte känner något behov av att ersätta pastan eller potatisen på tallriken med någon ”look alike” utan att jag fyller upp med grönsaker istället och trivs bra med det. Det är fortfarande sant men igår ville jag i alla fall testa att göra lågkolhydratpasta. Dels för att jag var nyfiken men också för att man ibland kan sakna pastans förmåga att suga upp den goda såsen. Grönsaker har liksom inte riktigt den förmågan. Receptet kommer från Åsa Falkman Fredriksson och ser ut så här:
2-3 personer
4 ägg
1,25 dl (125 g) färskost som philadelphiaost
1/2 dl fiberhusk
Sätt ugnen på 150 grader, vispa äggen poröst, tillsätt färskost och fiberhusk och vispa ihop.
Bred ut smeten tunt på en bakplåtspappersklädd plåt. Lägg ett bakpapper över och börja kavla ut till papperskanterna. Låt papprena vara kvar under gräddningen. Kan med fördel läggas över på två plåtar så blir degen ännu tunnare. Man kan även bara fördela så tunt man kan med en slickepott.
Grädda i ca 10 minuter. Låt svalna och ta sedan bort översta pappret och skär sedan tunna strimlor av degen! Jag använde pizzaskärare! (Eller rulla ihop och klipp!)
Den är sedan klar att användas! Du kan även frysa eller förvara i kylskåp i några dagar och sedan bara värma.
Man behöver alltså inte koka det sedan utan man äter direkt. Jag använde en plåt, inte två, men nästa gång ska jag prova två för att få tunnare pasta. Jag körde varianten med bakplåtspapper över och under och det gick hur bra som helst. Jag använde inte pizzaskärare eller något liknande utan jag rullade ihop och klippte. Funkade utmärkt.
Och hur blev det då?
Faktiskt riktigt bra! Väldigt pastalikt får jag säga. Till och med 17-åringen som brukar vara kräsen tyckte att det var OK. Det smakade inte så mycket, men det gör ju inte pasta heller. Däremot hade det helt klart pasta feeling och funkade bra som såsuppsugare. Och vill man ha mer smak är det ju bara att krydda. Till helgen tänkte jag att jag ska prova att skära plattor av det hela och göra lasagne. Det ska bli spännande! Jag älskar lasagne och äter det ibland, men kan jag hitta en riktigt god lasagne utan mjöl så blir jag glad!
Till pastan serverade jag en krämig köttfärssås med grädde och creme fraiche och så riven parmesan på toppen. En toppenmiddag! Tyvärr blev jag så till mig i trasorna så jag glömde att plåta. När jag kom på det var det bara lite ensam pasta kvar. Men den såg ut så här. Rätt likt ”riktig” pasta va?
Mat & Miljö 
Pingback: Riktigt god lasagne utan pasta | Mat & Miljö
Detta såg och lät väldigt enkelt ut. Tji fick jag. Ett tips till andra som vill testa är att INTE vispa ihop smeten med elvisp. Det gjorde jag nämligen och resultatet blev en slemmig och seg massa som inte gick nåt vidare bra att varken bre eller kavla ut. Det blev en tjock pannkaks- eller omelettliknande slutprodukt, som visserligen gick att äta men inte var ett dugg lik pasta. Måste ha varit momentet med vispningen som var felet, då jag följde receptet till punkt och pricka med exakta måttangivelser. Om jag får lust att prova igen trots besvikelsen över detta försök så ska jag vispa ihop smeten för hand och hoppas på bättre lycka!
Hej Katarina!
Det var tråkigt att det inte gick så bra! Lade du ett bakplåtspapper ovanpå också innan du kavlade ut smeten? Jag tycker att det borde funka även om man vispar med elvisp, men kanske inte. Prova igen, vetja, så hoppas jag att det går bättre.
Hej Johanna!
Ja, alltså jag försökte först bre ut den på bakplåtspapper men slickepott, som det står att man även kan göra. Men grejen var att det inte blev någon smet utan en trög massa som ville hålla ihop till en klump. Att försöka få den tunn var bara att glömma, jag såg tydligt tendenser på att degen då ”gick sönder” om jag skulle tvinga den ytterligare. En tjock ”pizzadeg” var allt som gick att åstadkomma, med eller utan bakplåtspapper ovanpå. Jag såg ju medan jag vispade med vispen att smeten tjocknade men det gick så fort att det inte gick att ångra. Men som du säger; bättre lycka nästa gång!
Idén är mycket god även om jag precis som du inte känner något större behov av att ersätta pastan med ett substitut. Det finns så mycket goda grönsaker! =)
Jag använder inte slickepotten alls utan jag lägger ”klumpen” mellan två bakplåtspapper och kavlar tills den täcker hela ytan mellan bakplåtspapperna. Sedan gräddar jag med bakplåtspapperna kvar. Vill man ha en riktigt tunn så kan man göra två stycken istället för en på samma klump. Och den BLIR lite pannkaksliknande faktiskt, som så mycket annat substitut man försöker sig på, men den smakar helt OK och kan mycket väl fylla funktionen som pasta tycker jag.
Bakplåtspapper la jag ovanpå efteråt och försökte trycka ut den ytterligare, samt behöll på under gräddning. Men jag förstår och jag ska göra ett nytt försök en annan gång och då göra som du beskriver men ändå utan elvisp för säkerhets skull. Det kan nog bli riktigt bra tror jag! Tack för tipset!