Idag skiner solen och de har lovat värme dessutom. Väldigt skönt och inte en dag för tidigt efter detta skämt till vår! Jag har dessutom blivit otroligt pigg igen efter att ha haft en liten dipp i energin efter påsk. Förmodligen för att det blev en del godis och andra snabba kolhydrater under påsken. Jul och påsk är undantagshelger för mig, då släpper jag mig själv lös och äter marsipan och andra godsaker. Sen tar det någon vecka innan jag är på rätt spår igen, men då känns det skillnad i kroppen vill jag lova. Nu har lågkolhydratkosten gjort mig så pigg att jag nästan är speedad och jag känner mig lätt och stark i kroppen. Tillbaks på banan alltså. Gött!

Den nya energin har också gett mig mer ork och lust att prova nya maträtter igen. Det känns bra efter en period när jag undrade varför det inte finns matpiller man kan ta så man slipper laga middag.  Eftersom det dessutom varit otroligt mycket att göra på jobbet för både mig och maken så har det blivit mer färdigmat än jag vill tänka på. Stackars barn, vilka föräldrar! Nå, nu är det bot och bättring som gäller och häromdagen fick jag lust att att prova lasagne med lågkolhydratpasta. Jag älskar lasagne och vill gärna äta det ofta och nu blev jag verkligen glad när detta receptet visade sig vara väl så gott som den gamla pastalasagnen. Lasagneplattorna gjorde jag av den LCHF-pasta som jag har testat innan (recept här) och det blev otroligt lätt att skära till plattor i exakt den storlek man vill ha dem, eftersom pastan är mjuk. Dessutom behöver lasagnen inte stå så länge i ugnen. Sen gör man köttfärssås på ca 500 köttfärs, 1 burk krossad tomat, 1 hackad lök, vitlök om man vill, 1 buljongtärning, en skvätt grädde och kryddor. Ostsåsen gör man på 3 dl grädde som får reducera lite och sedan blandar man i ca 2 dl riven ost, stark eller svag beroende på vad man gillar, och lite salt och peppar.

Varva köttfärs, plattor och ostsås två gånger, strö sedan över riven ost, t.ex. mozzarella eller annan ost som man gillar. Grädda i ugnen på 225 grader tills den fått fin färg, ca 20 minuter.  Servera med en krispig och fräsch sallad. Voila, supergott!

Ni får ha i minnet att den här bloggaren är en usel fotograf, jag tar bara snapshots med min mobil. Tänk er alltså att maten ser 100 gånger godare ut i verkligheten än vad den gör på den här bloggen!

Nu ska jag sätta mig på balkongen med en bra bok och lapa lite sol. Sköönt!