Smoothies – det perfekta gömstället!

9 kommentarer

Idag blev det smoothies till mellanmål till mig och yngste sonen. Det är inte alla dagar jag är hemma på eftermiddagen eller har ork att fixa något, ofta blir det bara lite ost, några nötter, kanske en bit skinka eller korv. Men idag var jag på smoothie-humör! Hade köpt en ny sorts frysta bär, en blandning av olika ”superbär” som jag ville testa. Havtorn, goji, tranbär, blåbär, hallon m.m.

Jag tog som vanligt plats vid min älskade mixer och sen var det bara att ösa på. Fördelen med smoothies är ju att man kan lägga ner en massa supernyttiga saker utan att barnen märker det, det ser likadant ut ändå och det smakar mest bär. Idag blev det superbären, A-fil, grädde, kokosolja, Acai-frön, färsk spenat och så lite honung för att söta. Jag provsmakar mellan varven och fyller på med än det ena, än det andra. Tänkte ha i en avokado också men den var inte riktigt mogen så den får vänta. Det blev riktigt bra ändå. Hur attans gott som helst!

Hemmalunch

Lämna en kommentar

Dagens lunch; Rester från gårdagens urgoda grillmiddag (Jorå, maken gick upp på piskbalkongen igår kväll och grillade i sisådär 3 plusgrader. Galning!) med kokt blomkål och sambal oelek-sås. Jäkligt gott, helt enkelt!

Om mina portioner ser stora ut beror det på att jag ofta använder en assiett istället för en mattallrik, vilket kan förvränga perspektivet en smula; jag glufsar alltså inte i mig så mycket som det verkar…

Snabbmiddag

Lämna en kommentar

Ibland vill man laga något snabbt och enkelt som ändå är både gott och hyfsat nyttigt. Antingen har man ont om tid eller så är man inte riktigt på G just den dagen och vill hellre ligga i soffan än att stå i köket. Förr i tiden blev det ofta pasta med någon enkel sås, men nu får man tänka annorlunda. Här är en favorit från det Ekneska hemmet: kycklingvingar med grönsaksstavar och dippa. Är man riktigt seg (som vi var här) så köper man färdiga vingar och dippmix. Vingarna körs i mikran några minuter, dippmixen blandas med gräddfil, och så skär man lite grönsaksstavar – fäädig! Är man lite piggare så fixar man allt själv från grunden, det är inte så värst mycket jobbigare och så slipper man de tillsatser som man tyvärr så ofta hittar i
halvfabrikat. En annan variant på dippa som vi ofta gör är att blanda crème fraîche med sambal oelek. Det går också bra att ha som kall sås, det är superenkelt och blir väldigt gott!

Denna dagen var det bara jag och yngste sonen som skulle äta. Vi dippade och gnagde och funderade samtidigt på varför de platta bitarna är godare än de runda, det är ju samma kött? Ännu ett av livets mysterier…

Socker eller sötningsmedel? Eller vad?

3 kommentarer

De flesta av oss vill ha söta smaker i munnen då och då. En del mer än andra. Ända sedan modersmjölken förknippar vi söta smaker med något positivt och många av oss har fått sötsaker genom livet när vi behövde tröstas eller när det skulle firas. Efterhand har vi människor kommit på att socker inte är så bra för oss och att det snarare är socker än fett som gör oss överviktiga och trötta. Vi har också förstått att det raffinerade socker vi sätter i oss kan skapa inflammationer och stress i våra kroppar. De ständiga blodsockersvängningarna som vi utsätter våra kroppar för innebär stora påfrestningar för vårt endokrina system och tröttar ut bukspottskörteln med ständiga krav på insulin som ska ta hand om sockret. Resultatet kan i värsta fall bli diabetes, något som står klart när vi ser den diabetes-epidemi som drabbat världen i takt med att sockerkonsumtionen ökar.

Just nu pågår en intensiv diskussion om hur vi ska få saker att smaka sött utan att det är skadligt för oss. En uppsjö av sötningsmedel finns nu på marknaden, varav många sägs inte påverka blodsockret alls och därmed vara helt OK att använda. Det finns dock en oro för vad dessa sötningsmedel innehåller och hur de påverkar våra kroppar på lång sikt. Dessutom frågar sig nu många vad som egentligen händer i kroppen när hjärnan tror att vi får socker men inget socker kommer.

I lågkolhydratkretsar används t.ex. Stevia och Sukrin med stor förtjusning. De sägs vara bättre än de sötningsmedel som används i t.ex. läsk, mera ”naturliga”. De kanske de är. Men man ska nog inte glömma att de också är processade; den klara vätska man ser i Steviaflaskan är lång ifrån de Steviablad som växer på busken. Kanske dags att vi tar en titt på hur denna process går till?

Jag tror att vi gör klokt i att fundera över vårt behov av söta smaker. Måste allting smaka så sött? Är inte detta bara en dålig vana? Jag tror att alla som gått på lågkolhydratkost en tid har upplevt hur behovet av sötning minskar kraftigt efter en tid. Sådant man gillade förr kan man knappt äta eftersom det är alldeles för sött. Själv är jag inte så förtjust i apelsinjuice längre, det är rent kväljande sött! Ska jag dricka juice så väljer jag hellre någon surare variant, med grapefukt eller blodapelsin. Fast oftast tar jag numera vatten, med en citronskiva i. Det är hur gott som helst. Min syster, som har gått över till lågkolhydratkost, hörde av sig häromdagen och klagade på att glassbåtarna inte är goda längre, de är för söta. Ledsen, syrran, det var inte meningen att förstöra nöjet för dig!

Det kanske är dags att tänka om. Suget efter söta smaker är kanske  i mångt och mycket en dålig vana, en kulturell prägel, som till viss del går att vänja sig av med eller i alla fall dämpa. Och när vi vill söta så tror jag på att använda naturliga produkter som kroppen känner igen. Själv använder jag frukt, bär eller honung för det mesta. Ibland vaniljpulver (obs, inte vaniljsocker) och ibland mörk choklad. Dadlar eller russin är en annan variant. Och huvudregeln är: söta sällan, söta lite, söta naturligt!

Laga för mycket mat!

3 kommentarer

Jag försöker medvetet att alltid laga för mycket mat. Eftersom jag ofta jobbar hemma, i alla fall någon del av dagen, och också äter lunch där så får jag då en massa smaskiga luncher som jag bara kan värma i mikran. Om maken är hemma får han också smaka.
Idag blev det rest på köttfärslimpa. När jag gör köttfärslimpa är det inte längre ströbröd och mjölk inblandat. Nej, nu åker det ner crème fraîche, grädde, ägg, råriven lök (lättare för barnen att stå ut med än hela lökbitar), salt, peppar och vitlökspulver. Idag blev det kokt brysselkål med smör och flingsalt samt lingonsylt till. Supergott!

Vad ska man äta istället för ris, pasta och potatis?

1 kommentar

När jag började äta lågkolhydratkost var jag mycket upptagen med ovanstående fråga. Om jag nu inte längre ska äta pasta, ris eller potatis, vad ska jag ersätta det med? Det kändes som ett vakuum på tallriken, ett hål som måste ersättas på något vis. När det var dags att fixa middag kände jag något slags tvång att ”fylla ut” tallriken med flera olika sorters grönsaker, både kokta och råa, så att det inte skulle kännas för fattigt. De skulle gärna både se ut och kännas som t.ex. ris eller potatismos så jag joxade med blomkålsmos och blomkålsris. Ungefär som en vegetarian som äter saker som ser ut som kött. Varför då?

Nu har det gått upp ett eller annat ljus. Visst är det kanonbra att äta mycket grönsaker, gärna olika sorter och i olika färger. Det gör gott för både kropp och själ, på många olika sätt. Och det är inget fel på blomkålsmos, det är gott! Men jag måste inte fylla hela tallriken med dem om jag inte vill, jag måste inte göra flera olika sorters grönsaksrätter till middagen för att det ska duga och de måste inte likna ris eller pasta på något enda sätt. Grönsakerna spelar i sin egen, mycket viktiga, liga och är inget substitut för vare sig det ena eller det andra.

Kött då? Äter inte alla lågkolhydratare MASSOR med kött? Det har man ju hört. Svaret är nej. Jag äter ungefär lika mycket kött som jag gjorde innan, det är ingen skillnad. Lågkolhydratkost eller LCHF är inga köttdieter, oavsett vad folk tror.

Det jag ska ersätta kolhydraterna med är fett! Bra naturliga fetter som smör eller grädde i såser eller goda oljor på grönsakerna. Ost! Nötter och frön. Eller kanske oliver eller avokado. Eller något annat fett av bra kvalitet som jag tycker är gott. Eftersom fettet mättar bra behöver jag inte längre äta så mycket, jag behöver alltså inte fylla hela tallriken för att bli mätt som jag gjorde förr. När jag äter hemma så tar jag ofta en assiett istället för en stor mattallrik, det räcker gott. Jag äter långsamt, njuter och slutar när jag är nöjd, inte proppmätt. Och jag räknar aldrig kalorier!

Jag har inte längre några tankar på ris, pasta eller potatis som något nödvändigt på tallriken. Visst äter jag potatis då och då, det vill jag inte vara helt utan. Pasta och ris äter jag nästan aldrig och jag saknar det inte heller. Jag äter supergoda rätter med kött eller fisk, fräscha grönsaker av olika slag och någon smarrig sås. Mig fattas ingenting numera, ingenting alls.

Kladdkaka á la Wettex

2 kommentarer

Jaha, nytt försök att baka utan mjöl och socker. Gick åt pipan. Igen. Jag förstår inte detta, jag är ju van att baka, har bakat i många år. Och jag har provat en mängd recept som alla ser hyfsat lätta ut. Dessutom ser de jättefina ut på bilderna i kokboken. Men det jag får ut ur ugnen är oftast inget man ens skulle kunna ge till hunden, om man hade någon. (Mandelkakan förra veckan var ett undantag, den blev ju faktiskt riktigt bra.)
Idag försökte jag göra kladdkaka och nedan ser ni resultatet. Dödbakad är bara förnamnet. Yngste sonen påpekade vänligt att man skulle kunna använda den om man vill göra en choklad-pizza, själv tyckte jag att man möjligen skulle kunna ha den som Wettex-trasa i köket.
Konsistensen var ungefär Wettex den också. Och smaken inget att hurra för. Suck! Får väl prova något nytt nästa helg. Om jag pallar…

Smaskig helgfrukost utan mjöl och socker

2 kommentarer

På vardagarna håller jag mig till enkla frukostar men på helgen är det kul att göra något festligare. Då har jag både tid och ork att lägga ner lite mer jobb och sedan att sitta i min skönaste pyjamas och äta i lugn och ro medan jag bläddrar i morgontidningen och pratar med maken. Helgfrukostar tillhör veckan bästa stunder tycker jag.

Här är en favorit som jag hittade på kostrådgivarna.se. Receptet är skapat av en av deras krönikörer, Åse Falkman och både jag och maken gillar det skarpt. Jag kan för övrigt rekommendera sajten och dess krönikörer som alla jobbar med lågkolhydratkost på ett sansat och vettigt sätt.

Obs att plättarna kan kännas lite lösa och liksom klistriga i stekpannan vilket gör det lite svårt att vända dem. Se till att ta ordentligt med smör och jobba lite på att lossa dem i kanterna innan du vänder så går det som en dans!

LCHF-toast (1 st.)

1 ägg
125 g (halv liten burk) keso
3/4 msk fiberhusk
nypa salt
2 tjocka skivor cheddar (jag köper färdigskurna)
rökt, smakrik skinka
tomat
dijonsenap
ekologiskt kokosolja/olja att steka i alt smör

Vispa ihop ägg, keso, fiberhusk och en nypa salt med stavmixer (jag (Johanna) har ingen stavmixer så jag bara vispar ihop det med en gaffel)

Hetta upp 1 msk kokosolja eller smör i pannan och klicka ut 2 plättar. Sänk till medelvärme och låt plättarna få fin färg på ena sidan (ca 4-5 min).

Vänd dem och lägg på osten  och sedan skinka, tomat och dijonsenap på den ena plätten och lägg på den andre plätten ovanpå. Låt gå ett tag till i pannan.

Jag vill äta onyttiga saker!

1 kommentar

Läste häromdagen ett inlägg från en kostrådgivare som gjorde mig fundersam. Hon sa att folk som hon kände brukade försöka dölja sina matinköp för henne eftersom de skämdes över att de inte var nyttiga nog. De brukade också kolla in vad hon åt och påpeka om det inte var 100% nyttigt. Båda dessa saker tyckte hon var bra eftersom det bevisade att hon gjorde nytta som kostrådgivare. Jag tycker det låter fullständigt gräsligt! Jag vill absolut inte att folk ska se mig som någon slags matpolis och inte heller som någon perfekt ouppnåelig förebild.

Jag skulle inte vilja gå till en kostrådgivare som aldrig känner sötsug och aldrig hoppar över skaklarna. Hur ska en sådan övermänsklig person kunna förstå mig och de utmaningar jag möter? Lika lite skulle jag vilja gå till en psykolog som aldrig mår dåligt eller en coach som aldrig tvekar över sina livsval. Jag vill träffa en medmänniska, en som kan möta mig på min egen spelplan. Naturligtvis vill jag inte få råd av någon som har tappat kontrollen fullständigt, det vore inte så konstruktivt, men jag vill veta hur man kan manövrera i en värld full av frestelser och fällor utifrån den verklighet jag befinner mig i, inte i någon drömvärld jag inte kan känna igen mig i.

På bilden nedan ser ni den middag jag åt igår. Kebabtallrik med pommes frites och någon geggig dressing. Tyckte jag det var gott? Javisst! Skäms jag eller har ångest för att jag åt det? Nej, inte alls. Jag har sorterat in den sortens mat i kategorin ”Lite och sällan”. För det mesta äter jag inte så här. Men då och då. Och då njuter jag precis som jag njuter av alla de nyttiga och goda måltider som ryms under fliken ”Ofta och mycket”. För jag är en människa. Inte en klippdocka.

Hotellfrukost

Lämna en kommentar

Fördelarna med hotellfrukostar är att man kan välja lågkolhydrat utan problem och att man slipper laga den själv. Den här ser väl mumsig ut?! Äggröra, bacon, philadelphiaost, grönsaker, melon, juice. En renlärig LCHF:are hade inte tagit juice och melon, men jag är inte renlärig och dessutom vuxen så jag gör som jag vill. Godmorgon!