Socker eller sötningsmedel? Eller vad?

3 kommentarer

De flesta av oss vill ha söta smaker i munnen då och då. En del mer än andra. Ända sedan modersmjölken förknippar vi söta smaker med något positivt och många av oss har fått sötsaker genom livet när vi behövde tröstas eller när det skulle firas. Efterhand har vi människor kommit på att socker inte är så bra för oss och att det snarare är socker än fett som gör oss överviktiga och trötta. Vi har också förstått att det raffinerade socker vi sätter i oss kan skapa inflammationer och stress i våra kroppar. De ständiga blodsockersvängningarna som vi utsätter våra kroppar för innebär stora påfrestningar för vårt endokrina system och tröttar ut bukspottskörteln med ständiga krav på insulin som ska ta hand om sockret. Resultatet kan i värsta fall bli diabetes, något som står klart när vi ser den diabetes-epidemi som drabbat världen i takt med att sockerkonsumtionen ökar.

Just nu pågår en intensiv diskussion om hur vi ska få saker att smaka sött utan att det är skadligt för oss. En uppsjö av sötningsmedel finns nu på marknaden, varav många sägs inte påverka blodsockret alls och därmed vara helt OK att använda. Det finns dock en oro för vad dessa sötningsmedel innehåller och hur de påverkar våra kroppar på lång sikt. Dessutom frågar sig nu många vad som egentligen händer i kroppen när hjärnan tror att vi får socker men inget socker kommer.

I lågkolhydratkretsar används t.ex. Stevia och Sukrin med stor förtjusning. De sägs vara bättre än de sötningsmedel som används i t.ex. läsk, mera ”naturliga”. De kanske de är. Men man ska nog inte glömma att de också är processade; den klara vätska man ser i Steviaflaskan är lång ifrån de Steviablad som växer på busken. Kanske dags att vi tar en titt på hur denna process går till?

Jag tror att vi gör klokt i att fundera över vårt behov av söta smaker. Måste allting smaka så sött? Är inte detta bara en dålig vana? Jag tror att alla som gått på lågkolhydratkost en tid har upplevt hur behovet av sötning minskar kraftigt efter en tid. Sådant man gillade förr kan man knappt äta eftersom det är alldeles för sött. Själv är jag inte så förtjust i apelsinjuice längre, det är rent kväljande sött! Ska jag dricka juice så väljer jag hellre någon surare variant, med grapefukt eller blodapelsin. Fast oftast tar jag numera vatten, med en citronskiva i. Det är hur gott som helst. Min syster, som har gått över till lågkolhydratkost, hörde av sig häromdagen och klagade på att glassbåtarna inte är goda längre, de är för söta. Ledsen, syrran, det var inte meningen att förstöra nöjet för dig!

Det kanske är dags att tänka om. Suget efter söta smaker är kanske  i mångt och mycket en dålig vana, en kulturell prägel, som till viss del går att vänja sig av med eller i alla fall dämpa. Och när vi vill söta så tror jag på att använda naturliga produkter som kroppen känner igen. Själv använder jag frukt, bär eller honung för det mesta. Ibland vaniljpulver (obs, inte vaniljsocker) och ibland mörk choklad. Dadlar eller russin är en annan variant. Och huvudregeln är: söta sällan, söta lite, söta naturligt!

Annonser

3 thoughts on “Socker eller sötningsmedel? Eller vad?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s