När jag började äta lågkolhydratkost var jag mycket upptagen med ovanstående fråga. Om jag nu inte längre ska äta pasta, ris eller potatis, vad ska jag ersätta det med? Det kändes som ett vakuum på tallriken, ett hål som måste ersättas på något vis. När det var dags att fixa middag kände jag något slags tvång att ”fylla ut” tallriken med flera olika sorters grönsaker, både kokta och råa, så att det inte skulle kännas för fattigt. De skulle gärna både se ut och kännas som t.ex. ris eller potatismos så jag joxade med blomkålsmos och blomkålsris. Ungefär som en vegetarian som äter saker som ser ut som kött. Varför då?

Nu har det gått upp ett eller annat ljus. Visst är det kanonbra att äta mycket grönsaker, gärna olika sorter och i olika färger. Det gör gott för både kropp och själ, på många olika sätt. Och det är inget fel på blomkålsmos, det är gott! Men jag måste inte fylla hela tallriken med dem om jag inte vill, jag måste inte göra flera olika sorters grönsaksrätter till middagen för att det ska duga och de måste inte likna ris eller pasta på något enda sätt. Grönsakerna spelar i sin egen, mycket viktiga, liga och är inget substitut för vare sig det ena eller det andra.

Kött då? Äter inte alla lågkolhydratare MASSOR med kött? Det har man ju hört. Svaret är nej. Jag äter ungefär lika mycket kött som jag gjorde innan, det är ingen skillnad. Lågkolhydratkost eller LCHF är inga köttdieter, oavsett vad folk tror.

Det jag ska ersätta kolhydraterna med är fett! Bra naturliga fetter som smör eller grädde i såser eller goda oljor på grönsakerna. Ost! Nötter och frön. Eller kanske oliver eller avokado. Eller något annat fett av bra kvalitet som jag tycker är gott. Eftersom fettet mättar bra behöver jag inte längre äta så mycket, jag behöver alltså inte fylla hela tallriken för att bli mätt som jag gjorde förr. När jag äter hemma så tar jag ofta en assiett istället för en stor mattallrik, det räcker gott. Jag äter långsamt, njuter och slutar när jag är nöjd, inte proppmätt. Och jag räknar aldrig kalorier!

Jag har inte längre några tankar på ris, pasta eller potatis som något nödvändigt på tallriken. Visst äter jag potatis då och då, det vill jag inte vara helt utan. Pasta och ris äter jag nästan aldrig och jag saknar det inte heller. Jag äter supergoda rätter med kött eller fisk, fräscha grönsaker av olika slag och någon smarrig sås. Mig fattas ingenting numera, ingenting alls.