Goda pannkakor utan mjöl och socker!

1 kommentar

Idag blev det en väldigt god eftermiddagsfika i lågkolhydratstil. Det går faktiskt alldeles utmärkt att göra pannkakor som smakar riktigt gott utan att använda vare sig mjöl eller socker. Det här receptet har jag tagit ur Anna Halléns bok ”LCHF för kvinnor”. Det är för övrigt en bok som, förutom goda recept, har ett jättebra faktaavsnitt för oss som har värk och inflammationer i kroppen. Både män och kvinnor, oavsett boktiteln. Att socker och vitt mjöl bidrar till de
inflammatoriska processerna i kroppen gör att det är en riktigt bra idé för oss med värk att dra ner på detta.

Här kommer receptet:

1 portion (snarare 2 tycker jag)

2-3 ägg
1dl vispgrädde
1,5 msk kokosmjöl
1 krm vaniljpulver (inte vaniljsocker!)
Smör eller kokosfett att steka i

Blanda ägg och vispgrädde, gärna med en stor ballongvisp. Tillsätt kokosmjöl och vispa ihop direkt så det inte klumpar sig. Smaksätt med vaniljpulver.

Hetta upp en stekpanna och stek små pannkakor. (Jag, Johanna, gör snarare plättar, annars kan jag inte vända dem).

Till detta brukar jag servera bär, idag blev det hallon. Fick en idé om att det nog skulle vara supergott att smälta mörk choklad och ringla över, det får jag prova nästa gång!

Mellanmål

Lämna en kommentar

Avbröt pluggandet till kosttentan för att äta mellanmål med familjen. Har inte fått in barnen på lågkolhydratspåret än så de åt bulle och kex (har man tonårsbarn tror jag det är kontraproduktivt att försöka tvinga, bättre att försöka så lite vänliga frön här och där och hoppas att poletten trillar ner en vacker dag) men maken och jag plockade fram några goda ostar, en bit rökt korv och lite nötter. Mycket godare och dessutom bättre för kroppen! Fortsätter pluggandet en smula piggare.

Smaskig helgfrukost utan mjöl eller socker

Lämna en kommentar

Nu är det helg igen och med det följer mer tid och ork att göra en lite festligare frukost än den vanliga vardagsvarianten. Idag blev det omelett, en bra rätt som är god, nyttig och kan kombineras ihop på ett oändligt antal sätt med olika ingredienser. Man kan helt enkelt taga vad man haver och det blir alltid gott. Nu åkte grönsakslådan fram igen och i den hittade jag purjolök, champinjoner och små tomater. Detta fräste jag och hällde sedan på omelettsmeten som bestod av ägg, grädde, salt, vitpeppar, svartpeppar. När äggsmeten nästan stelnat la jag på skivad cheddarost som jag hittade i kylen och som fick smälta ner över omeletten. Omelettsmaken är olika men jag vill ha min välstekt och lite knaprig på ytan. Till detta serverades röd spetspaprika. Maken tog också lite HP-sås till.

Gottgottigottgott!

Världens godaste och enklaste kyckling

1 kommentar

Idag lagade jag en av mina favoritmiddagar: kyckling med fetaosttäcke. Världens godaste som dessutom är världens lättaste. Man lägger bara kycklingfiléer i en form (jag tycker lårfiléer blir bäst) blandar en burk creme fraiche med en halv smulad fetaost, saltar och pepprar och brer sedan blandningen över kycklingen. Vill man pimpa lite så strör man lite svarta oliver ovanpå. Sedan in i ugnen på 200 grader i ca 30 minuter. Klart! Idag la jag lite råa champinjoner bland kycklingbitarna, det var helt OK men hade nog blivit bättre om jag stekt dem först.

I mitt gamla liv hade jag serverat ris eller pasta till detta. Nuförtiden blir det en sallad och/eller grönsaksrätt istället. Förr var jag helt usel på att göra sallad. Jag tyckte det var urtråkigt och pustade och stånkade varje gång. I slutet av tillagningen kom jag liksom på att man förväntades ha någon grönsak till maten och gjorde då några lama försök att åstadkomma något fräscht. Under småbarnsåren var man ju inte direkt pigg så dags heller… Ofta blev det bara lite skivad gurka eller en burk majs. I familjen var jag berömd för min ”Johanna-sallad”, dvs jag skar upp en halv decimeter gurka till var och en och slängde på tallrikarna. Sen fick man gnaga bäst man ville. Sorgligt men sant.

Idag har jag ryckt upp mig lite. När man bara har sallad som tillbehör så blir det ju bara för patetiskt om man slänger fram en gurkbit och inget mer. När jag ska göra sallad tar jag fram en skärbräda, en bra kniv och så baxar jag ut hela grönsakslådan ur kylen och sätter bredvid. Sedan hackar jag upp lite av varje som jag hittar där. Idag blev det lite mixade salladsblad av olika sorter, purjolök, tomat, paprika, äpple.  Jag tycker det är kul att lägga i lite oväntade grejor, idag blev det äpplebitar, det skulle också kunna vara ost, avocado, druvor, jordgubbar, granatäpple eller något annat. Lök har jag också ofta i nuförtiden, gul eller röd eller purjo. Det är supernyttigt och ger god smak. Jag har också alltid frön av olika slag i. Det ger lite tuggmotstånd och innehåller både energi och näringsämnen som gör gott i kroppen. Den som vill läsa mer om frön och även nötter och vad de innehåller kan läsa Fredrik Pauluns nöt- och fröguide här: http://www.paulun.se/page5503043.aspx.

Frön som jag brukar använda är t.ex. pumpakärnor, solrosfrön, melonkärnor, chiafrön m.fl. Solrosfrön innehåller mycket Omega 6, vilket behöver balanseras upp med Omega 3 (Omega 6 skapar inflammationer, Omega 3 dämpar dem), så om man inte äter mycket Omega 3 (finns t.ex. i feta fiskar eller olivolja) så bör man inte äta stora mängder solrosfrön. Att strö lite på salladen är dock inga problem. En bra idé när man gör sallad är att tänka färg! Grönsaker med olika färger innehåller olika sorters nyttigheter, så en sallad i alla möjliga färger ser till att vi får det mesta vi behöver.

Jag gör aldrig någon särskild dressing till mina sallader. Jag avskyr att göra dressing så jag ger tusan i det. Det beror förmodligen på att mina föräldrar brukade tvinga mig och mina syskon att göra salladsdressing när jag växte upp. Det var en besvärlig historia (tyckte jag då) som innefattade bla. Colemans senapspulver. Det var det enda vi fick göra i köket, skära sallad och röra ihop den jäkla dressingen och jag hatade det innerligt. Förmodligen utgör bristen på dressing i mitt nuvarande liv någon sorts barnslig protest, ett senkommet föräldraruppror: Jag behöver inte längre göra dressing, så därför gör jag det inte, haha. Jaja, det där kan någon psykolog få utreda. I väntan på det så häller jag bara lite olivolja på salladen och kryddar sedan med lite italiensk salladskrydda eller bara lite salt. Gott och väldigt mycket enklare än det där joxandet med senapen.

Kycklingen blev otroligt god och eftersom jag gjorde för mycket (med flit) så har vi nu dessutom två smarriga luncher i kylen. Tyvärr blev det inget foto, jag hade så bråttom att kasta mig över maten så jag glömde att plåta. ni får helt enkelt använda era fantasi. Och hur svårt kan det vara, jag menar… kyckling! Det klarar ni nog!

Smoothies – det perfekta gömstället!

9 kommentarer

Idag blev det smoothies till mellanmål till mig och yngste sonen. Det är inte alla dagar jag är hemma på eftermiddagen eller har ork att fixa något, ofta blir det bara lite ost, några nötter, kanske en bit skinka eller korv. Men idag var jag på smoothie-humör! Hade köpt en ny sorts frysta bär, en blandning av olika ”superbär” som jag ville testa. Havtorn, goji, tranbär, blåbär, hallon m.m.

Jag tog som vanligt plats vid min älskade mixer och sen var det bara att ösa på. Fördelen med smoothies är ju att man kan lägga ner en massa supernyttiga saker utan att barnen märker det, det ser likadant ut ändå och det smakar mest bär. Idag blev det superbären, A-fil, grädde, kokosolja, Acai-frön, färsk spenat och så lite honung för att söta. Jag provsmakar mellan varven och fyller på med än det ena, än det andra. Tänkte ha i en avokado också men den var inte riktigt mogen så den får vänta. Det blev riktigt bra ändå. Hur attans gott som helst!

Hemmalunch

Lämna en kommentar

Dagens lunch; Rester från gårdagens urgoda grillmiddag (Jorå, maken gick upp på piskbalkongen igår kväll och grillade i sisådär 3 plusgrader. Galning!) med kokt blomkål och sambal oelek-sås. Jäkligt gott, helt enkelt!

Om mina portioner ser stora ut beror det på att jag ofta använder en assiett istället för en mattallrik, vilket kan förvränga perspektivet en smula; jag glufsar alltså inte i mig så mycket som det verkar…

Snabbmiddag

Lämna en kommentar

Ibland vill man laga något snabbt och enkelt som ändå är både gott och hyfsat nyttigt. Antingen har man ont om tid eller så är man inte riktigt på G just den dagen och vill hellre ligga i soffan än att stå i köket. Förr i tiden blev det ofta pasta med någon enkel sås, men nu får man tänka annorlunda. Här är en favorit från det Ekneska hemmet: kycklingvingar med grönsaksstavar och dippa. Är man riktigt seg (som vi var här) så köper man färdiga vingar och dippmix. Vingarna körs i mikran några minuter, dippmixen blandas med gräddfil, och så skär man lite grönsaksstavar – fäädig! Är man lite piggare så fixar man allt själv från grunden, det är inte så värst mycket jobbigare och så slipper man de tillsatser som man tyvärr så ofta hittar i
halvfabrikat. En annan variant på dippa som vi ofta gör är att blanda crème fraîche med sambal oelek. Det går också bra att ha som kall sås, det är superenkelt och blir väldigt gott!

Denna dagen var det bara jag och yngste sonen som skulle äta. Vi dippade och gnagde och funderade samtidigt på varför de platta bitarna är godare än de runda, det är ju samma kött? Ännu ett av livets mysterier…

Socker eller sötningsmedel? Eller vad?

3 kommentarer

De flesta av oss vill ha söta smaker i munnen då och då. En del mer än andra. Ända sedan modersmjölken förknippar vi söta smaker med något positivt och många av oss har fått sötsaker genom livet när vi behövde tröstas eller när det skulle firas. Efterhand har vi människor kommit på att socker inte är så bra för oss och att det snarare är socker än fett som gör oss överviktiga och trötta. Vi har också förstått att det raffinerade socker vi sätter i oss kan skapa inflammationer och stress i våra kroppar. De ständiga blodsockersvängningarna som vi utsätter våra kroppar för innebär stora påfrestningar för vårt endokrina system och tröttar ut bukspottskörteln med ständiga krav på insulin som ska ta hand om sockret. Resultatet kan i värsta fall bli diabetes, något som står klart när vi ser den diabetes-epidemi som drabbat världen i takt med att sockerkonsumtionen ökar.

Just nu pågår en intensiv diskussion om hur vi ska få saker att smaka sött utan att det är skadligt för oss. En uppsjö av sötningsmedel finns nu på marknaden, varav många sägs inte påverka blodsockret alls och därmed vara helt OK att använda. Det finns dock en oro för vad dessa sötningsmedel innehåller och hur de påverkar våra kroppar på lång sikt. Dessutom frågar sig nu många vad som egentligen händer i kroppen när hjärnan tror att vi får socker men inget socker kommer.

I lågkolhydratkretsar används t.ex. Stevia och Sukrin med stor förtjusning. De sägs vara bättre än de sötningsmedel som används i t.ex. läsk, mera ”naturliga”. De kanske de är. Men man ska nog inte glömma att de också är processade; den klara vätska man ser i Steviaflaskan är lång ifrån de Steviablad som växer på busken. Kanske dags att vi tar en titt på hur denna process går till?

Jag tror att vi gör klokt i att fundera över vårt behov av söta smaker. Måste allting smaka så sött? Är inte detta bara en dålig vana? Jag tror att alla som gått på lågkolhydratkost en tid har upplevt hur behovet av sötning minskar kraftigt efter en tid. Sådant man gillade förr kan man knappt äta eftersom det är alldeles för sött. Själv är jag inte så förtjust i apelsinjuice längre, det är rent kväljande sött! Ska jag dricka juice så väljer jag hellre någon surare variant, med grapefukt eller blodapelsin. Fast oftast tar jag numera vatten, med en citronskiva i. Det är hur gott som helst. Min syster, som har gått över till lågkolhydratkost, hörde av sig häromdagen och klagade på att glassbåtarna inte är goda längre, de är för söta. Ledsen, syrran, det var inte meningen att förstöra nöjet för dig!

Det kanske är dags att tänka om. Suget efter söta smaker är kanske  i mångt och mycket en dålig vana, en kulturell prägel, som till viss del går att vänja sig av med eller i alla fall dämpa. Och när vi vill söta så tror jag på att använda naturliga produkter som kroppen känner igen. Själv använder jag frukt, bär eller honung för det mesta. Ibland vaniljpulver (obs, inte vaniljsocker) och ibland mörk choklad. Dadlar eller russin är en annan variant. Och huvudregeln är: söta sällan, söta lite, söta naturligt!

Laga för mycket mat!

3 kommentarer

Jag försöker medvetet att alltid laga för mycket mat. Eftersom jag ofta jobbar hemma, i alla fall någon del av dagen, och också äter lunch där så får jag då en massa smaskiga luncher som jag bara kan värma i mikran. Om maken är hemma får han också smaka.
Idag blev det rest på köttfärslimpa. När jag gör köttfärslimpa är det inte längre ströbröd och mjölk inblandat. Nej, nu åker det ner crème fraîche, grädde, ägg, råriven lök (lättare för barnen att stå ut med än hela lökbitar), salt, peppar och vitlökspulver. Idag blev det kokt brysselkål med smör och flingsalt samt lingonsylt till. Supergott!

Vad ska man äta istället för ris, pasta och potatis?

Lämna en kommentar

När jag började äta lågkolhydratkost var jag mycket upptagen med ovanstående fråga. Om jag nu inte längre ska äta pasta, ris eller potatis, vad ska jag ersätta det med? Det kändes som ett vakuum på tallriken, ett hål som måste ersättas på något vis. När det var dags att fixa middag kände jag något slags tvång att ”fylla ut” tallriken med flera olika sorters grönsaker, både kokta och råa, så att det inte skulle kännas för fattigt. De skulle gärna både se ut och kännas som t.ex. ris eller potatismos så jag joxade med blomkålsmos och blomkålsris. Ungefär som en vegetarian som äter saker som ser ut som kött. Varför då?

Nu har det gått upp ett eller annat ljus. Visst är det kanonbra att äta mycket grönsaker, gärna olika sorter och i olika färger. Det gör gott för både kropp och själ, på många olika sätt. Och det är inget fel på blomkålsmos, det är gott! Men jag måste inte fylla hela tallriken med dem om jag inte vill, jag måste inte göra flera olika sorters grönsaksrätter till middagen för att det ska duga och de måste inte likna ris eller pasta på något enda sätt. Grönsakerna spelar i sin egen, mycket viktiga, liga och är inget substitut för vare sig det ena eller det andra.

Kött då? Äter inte alla lågkolhydratare MASSOR med kött? Det har man ju hört. Svaret är nej. Jag äter ungefär lika mycket kött som jag gjorde innan, det är ingen skillnad. Lågkolhydratkost eller LCHF är inga köttdieter, oavsett vad folk tror.

Det jag ska ersätta kolhydraterna med är fett! Bra naturliga fetter som smör eller grädde i såser eller goda oljor på grönsakerna. Ost! Nötter och frön. Eller kanske oliver eller avokado. Eller något annat fett av bra kvalitet som jag tycker är gott. Eftersom fettet mättar bra behöver jag inte längre äta så mycket, jag behöver alltså inte fylla hela tallriken för att bli mätt som jag gjorde förr. När jag äter hemma så tar jag ofta en assiett istället för en stor mattallrik, det räcker gott. Jag äter långsamt, njuter och slutar när jag är nöjd, inte proppmätt. Och jag räknar aldrig kalorier!

Jag har inte längre några tankar på ris, pasta eller potatis som något nödvändigt på tallriken. Visst äter jag potatis då och då, det vill jag inte vara helt utan. Pasta och ris äter jag nästan aldrig och jag saknar det inte heller. Jag äter supergoda rätter med kött eller fisk, fräscha grönsaker av olika slag och någon smarrig sås. Mig fattas ingenting numera, ingenting alls.