Hemmagjorda chokladglasspinnar

Vill du anmäla dig till föreläsningen med Anna Hallén den 30 maj? Klicka här!

Uj, uj, uj, nu var det längesen jag skrev något! Det är likadant varje år, i maj jobbar jag så mycket att jag liksom missar våren. Och varje år så svär jag på att nästa år ska jag minsann inte jobba så mycket i maj, då ska jag ta det lugnare och njuta av varenda liten blomknopp och nykläckt ankunge. HAHAHAHA säger jag bara, i år har jag jobbat mer än någonsin. Det är ju så när man är egen företagare att man inte riktigt vågar lita på att pengarna räcker hela året om man inte tar alla uppdrag som kommer i ens väg. Så då passar jag på i april-maj och september-oktober som är mina högsäsongsmånader, och jobbar som en bäver på upptåttjack. I år går jag dessutom en (skratta inte nu) kurs i stresshantering, vilket ytterligare ökar på arbetsbördan. Jag ska ju inte bara sätta av tre dagar i månaden att sitta på kurs, jag ska ju dessutom göra hemarbete och plugga inemellan. Puh!

Nu tror jag emellertid att det har lugnat sig lite grand, nu börjar det mer likna en normal heltidstjänst. Denna helgen har jag varit helt ledig och bara gjort sådant som känts kul och avkopplande. Skönt är bara förnamnet! Igår gick jag på vintagemässa vilket var jätteroligt; massor med fina gamla kläder och prylar. I morse kändes det som om det skulle vara roligt att testa att göra chokladglasspinnar så då gjorde jag det. Och de blev supergoda! Jag lånade sonens glasspinneformar som han fått i present någon gång för 100 år sedan och aldrig använt, kartongen var fortfarande inte öppnad, men nu var det dags. Jag hade tänkt använda ett gammalt recept som jag använt innan, men jag kunde inte hitta det, så jag googlade efter ett nytt. Det innehöll Stevia, men eftersom jag är lite skeptisk mot alla sötningsmedel, även de s.k. naturliga, och hellre sötar på ett sätt som jag uppfattar som naturligt, så valde jag honung istället. Jag tror att t.ex. en banan också hade gjort ett bra jobb här, men någon sådan hade jag inte till hands.

Så här blev receptet:

4 dl vispgrädde

4 äggulor

1 tsk vaniljpulver (obs, inte vaniljsocker)

3 tsk kakao

Ca 1 matsked honung (jag tog lite i taget och smakade av och ungefär där blev det lagom tyckte jag, men det är ju en smaksak)

(I originalreceptet stod det alltså 1,5 krm stevia istället för honung)

Gör så här:
Vispa grädden och rör i äggulor, vaniljpulver och kakao. Håll i honung lite i taget och smaka av så att det blir lagom sött. Peta ner i glassformar eller häll i en form och frys. Om du använder en form så är det smart att lägga plastfolie i botten som får hänga över kanterna. När du sedan ska servera glassen så kan du ställa formen hastigt i lite varmt vatten och sedan elegant lyfta ur glassen ur formen. Vi brukar lägga den på en skärbräda och skära med en supervass kniv, eftersom somliga av oss vill ha riktigt hårdfryst glass (jag säger inte vem som vill ha den hårda, frasiga, härliga glassen och vilka som vill ha den mjuka, sunkiga, äckliga glassen).

Resultatet blev den godaste chokladglassen hittills! Kanske inte helt i klass med Ben & Jerrys men vi närmar oss, vi närmar oss! Den här var riktigt mumsig och för att ytterligare lyxa till den så provade vi att doppa den i 70-procentig mörk choklad och låta det stelna innan vi åt. Ännu godare för oss chocomaner! Vi provade också att doppa den i lakritspulver, inte dumt alls. En annan variant kan ju vara att rulla den i hackade nötter, men inte på mors dag inte. Då ska det vara choklad med choklad på! Yummi!

Så här såg de ut (nä, vi kunde inte hålla oss utan var tvungna att ta en tugga innan fotot togs.). En naturell och en doppad i mörk choklad. Kanske inte så vackert men gottgottigottgott!