Vill du anmäla dig till föreläsningen med Anna Hallén? Klicka här

Nu var det länge sedan jag skrev igen. Tiden liksom bara går medan man sysslar med annat, till exempel jobba! Jag har fullt upp med mitt arbete som miljökonsult, förbereder utbildningar, håller utbildningar, håller föreläsningar, tar hand om studieturer m.m. Det är roligt men jag vill gärna jobba mer med hälsofrågor nu känner jag. Miljö har jag jobbat med i så många år och det skulle vara kul med något nytt. Och jag vill så gärna få mer tid att skriva på bloggen. Men man måste ju försörja sig så jag fortsätter med det som ger pengar i kassan och hinner inte med att utveckla och marknadsföra hälsobiten. Jaja, det kommer väl…

På senare tid har jag funderat mycket på vad maten betyder för oss och vad den borde betyda. Det känns som om den borde både vara mer viktig och mindre viktig. Mer viktig i den betydelsen att vi borde se till att äta sånt som är bra för våra kroppar och själar. God och näringsriktig mat som får oss pigga och glada, mat som ser vacker och inbjudande ut, mat utan tillsatser och bjäfs som är producerad utan att skada djur och natur. Naturlig mat alltså!

Mindre viktig borde maten vara i den betydelsen att den borde få vara just mat. Näring. Något vi äter några gånger under dagen för att kunna hålla igång. Inte tröst, kompensation, uppiggande medel, kickar för en trött hjärna. Om du hela tiden tänker på mat och ätande så är det något som är fel. Om du äter fast din kropp egentligen är mätt och nöjd likaså. Då behöver du ta dig en funderare. Vad är det som du egentligen behöver? Kanske behöver du gå och prata med någon? Kanske behöver du se över din arbetssituation? Eller räcker det med att du skaffar dig lugn och tröst på andra sätt? Avslappningsövningar? Varma bad? Massage? Yoga? Skogspromenader? Träning? Något som inte skadar din kropp så som snabba kolhydrater gör. För det är ju ofta dem vi äter för mycket av när vi äter fel.

Ett av mina dåliga samveten är att vi äter mycket halvfabrikat hemma hos oss. Bristande tid och ork gör att det ofta blir pappa Felix eller Mamma Scan som står för maten. Länge, länge har jag mått dåligt över det. Hur kan jag ge mina barn sånt? Fullt med socker och tillsatser, fattigt på naturligt fett. När jag borde laga allt från grunden som en god mor gör. Jag borde verkligen skärpa till mig. Men på senare tid har jag börjat ilskna till. Vissa dagar ORKAR jag inte stå och trilla köttbullar eller panera fisken själv. Få dagar orkar jag röra ihop min egen majonnäs eller göra egen ketchup (inga dagar om jag ska vara ärlig). Då är halvfabrikaten det som räddar middagen. Men varför måste de vara så dåliga? Måste valet stå mellan att trilla köttbullar tills fingrarna värker eller att ge barnen skräp till middag? Är det inte Felix och Scan som borde ta och skärpa till sig? Det är ju många som liksom vi har svårt med att få ihop det där livspusslet. Borde vi inte kunna köpa halvfabrikat av god kvalitet och med ett bra näringsinnehåll? Lite bättre har det väl blivit men det känns som om det är långt kvar. Borde vi kanske starta ett uppror? En halvfabrikatsrevolution?