Först av allt, missa inte att anmäla dig till föreläsningskvällen med Ann Fernholm och Gunilla Eldh. Inbjudan hittar du här:

Inbjudan_forelasningskvall (Obs pdf-fil, två sidor)

Idag tänkte jag skriva om mat när man är sjuk. Men om du väntar dig ett käckt inlägg om alla nyttigheter man kan äta för att bli frisk så blir du nog besviken.

Nu har jag varit förkyld i nästan två veckor. Otroligt retligt att bli sjuk denna gången eftersom jag bara någon vecka innan hade trumpetat ut på Facebook att jag minsann aldrig blir sjuk sedan jag gick över till lågkolhydratkost. En byfåne hade fattat att det var dumt att säga sådär, man får helt enkelt inte utmana ödet på det där sättet. Men jag gjorde det! Jag hade inte ens vett att ta i trä… Jag antar att jag blev lite övermodig när jag såg folk falla som käglor runt omkring mig medan jag bara traskade på, pigg och kry. Nåja…

Det började på sedvanligt sätt med huvudvärk, halsont och feber och efter några dagar så kom snuvan och hostan som ett brev på posten. Jag fick ställa in kundmöten och till och med min älskade taktila massage som jag går på var 14:e dag. Och då är det illa! Efter några dagar var jag tvungen att masa mig upp eftersom jag skulle börja på en ny kurs. Denna gång skulle jag dock inte hålla kursen utan jag skulle vara elev. Jag har nämligen bestämt mig för att bygga på min kostrådgivarutbildning med en utbildning till stressterapeut. Det känns som dessa två områden ofta hänger intimt samman; äter man fel så är ofta stress närvarande i ens liv och vill man gå ner i vikt är det väldigt svårt om man samtidigt stressar. Alltså kändes denna kursen klockren och som något jag absolut inte ville missa, sjuk eller ej. Visst, den ska pågå i ett helt år, tre dagar i månaden, men man vill ju ändå inte utebli om man inte måste, direkt billigt är det ju inte heller. Alltså stoppade jag i mig diverse medikamenter och gick dit och försökte verka smart (gick sådär). Och så fort det var slut för dagen gick jag hem och rasade i säng. Där låg jag sen och huttrade tills det var dags att gå på kurs igen nästa dag. Inge kul…

Maten, ja. Det förefaller helt naturligt att äta riktigt nyttig mat när man är sjuk. Jag menar, kroppen behöver ju all hjälp den kan få att kurera sig. Här borde man boosta med vitaminer och mineraler och allt man kan komma på som gör en starkare och piggare. Vad gör jag? Jag som är utbildad kostrådgivare och därmed borde veta exakt vad som skulle göra mest nytta? Jag äter Ben & Jerrys chokladkakeglass! Och rostebröd. Helst skulle jag ha velat dricka jordgubbssaft men det hade vi ingen så det blev läsk. När glassen var slut skickade jag ner maken till jourbutiken att köpa mer. Fast jag borde veta bättre.

Det är något med att vara sjuk som skickar mig bakåt i en tidsmaskin till ungefär 10 års ålder. Då kom mamma med glass (fast Ben & Jerrys fanns inte då, såvitt jag vet, så det var väl Ambrix tresmak eller något annat vedervärdigt) och rostebröd. Och ett jätteglas med jordgubbssaft med klirrande isbitar i. Och så fluffade hon kudden och strök en över pannan med en sval mammahand. Min mamma är fortfarande i livet och är pigg och kry och hon bor inte så långt härifrån. Jag är säker på att om jag lyfte luren så skulle hon komma sättande med   mammahanden, beredd att stryka panna och fluffa kudde. Men det kan jag faktiskt inte riktigt med, jag ÄR ju inte 10 år längre. Och att smitta en 82-åring känns mer än lovligt själviskt. Så jag nöjer  mig med tillbehören; glassen, den söta drickan och rostebrödet. Fast jag vet att det inte hjälper utan snarare stjälper mina ansträngningar att bli frisk. Men det är något helt oemotståndligt med att få bli 10 år igen, att bara ge upp, sjunka ner och inte behöva prestera ett enda jota eftersom man ju är så sjuk och synd om. Och man vet ju att det gäller att passa på; så fort man mår lite bättre så är Luther där och sparkar på en och säger: ”Upp ditt lata skrälle, där kan du inte ligga. Ut och gör lite nytta!”

Nu är jag på benen igen, febern är borta, likaså halsondan. Lite snuvig och hostig är jag men det kan jag leva med. Men huvudvärken och tröttheten! Ajajaj, inte kul! Nu vet jag ju att varken tröttheten eller värken i huvudet beror på förkylningen. Nej, det är mitt straff för glassen och rostebrödet. Och allt annat mög med snabba kolhydrater i som jag satt i mig den sista tiden. För så fort jag är på benen så åker glassen ut och lågkolhydratkosten kommer in igen. Och när min kropp ställer om till fettförbränning istället för kolhydratförbränning, då blir det jobbigt några dagar. Som tur är så vet jag precis hur det blir: lagom till fredag så säger det katjing: huvudvärken, försvinner, tröttheten försvinner och jag blir så pigg att någon får hålla i mig. Lågkolhydratkost ftw! Tills nästa gång jag blir sjuk alltså…