Jag har haft lite avbrott i bloggandet och blodsockermätningarna på grund av allmänt julfirande, men nu är jag igång igen. Det var väldigt många som var inne på bloggen och läste efter frukost-mätningarna (mer än 10 gånger så många läsare som vanligt!) vilket var jätteroligt! En del kloka och positiva kommentarer har också kommit in. Vetenskapsjournalisten Ann Fernholm som skrivit boken ”Ett sötare blod” var vänlig nog att skriva om testen på sin blogg och förklara en del av resultaten, tack för det! Läs hennes kommentarer här.

Tänkte egentligen mäta effekten av olika luncher och middagar nu, men har bestämt att det istället blir fikor/mellanmål härnäst. Detta på grund av att det passar bättre nu när vi är lediga, det blir helt enkelt mycket fikor och inte så mycket traditionella luncher och middagar. Luncherna försvinner oftast i allmän brunch på förmiddagen och middagarna har en tendens att bli julbordsrester eller hämtmat eller så är vi bortbjudna. Fikor alltså! Jag har hittills testat bulle/kex-fika, nyponsoppa, LCHF-chokladkaka och Risifrutti. Imorgon blir det Kesofrutti och sedan tänkte jag testa riskakor, mackor och kanske någon mer LCHF mellanmål, typ makrill i tomatsås, kokt ägg eller avokado. Fast jag vet ju hur det går med de sistnämnda…

En väldigt intressant sak har dykt upp. Jag har tidigare nämnt att jag har ett väldigt lågt fasteblodsocker och av detta har jag dragit slutsatsen att jag alltid haft det. Jag menar, i hela mitt liv har jag varit en sån där lågt-blodsocker-typ som blir sur och arg när jag blir hungrig och helt skakig om jag inte reagerar på de första griniga signalerna. Maken har lärt sig för länge sedan att i de lägena bör man inte säga emot mig utan istället lite diskret försöka hitta något som jag kan stoppa i munnen. Fort! Barnen har skämts ögonen ur sig när jag helt sonika gått in i köket på restauranger när maten dröjt och jag varit hungrig. Jo, det har hänt, pinsamt men sant…

Eftersom mitt låga fasteblodsocker fastslogs ett flertal gånger i början av mina tester, så har jag inte mätt dem på ett tag. Jag menar, vad är vitsen, det visar ju alltid på drygt 3 mmol/liter så varför sticka sönder mina fingrar på att få samma resultat om och om igen? Tänkte jag…  MEN, häromdagen ville maken mäta effekterna av sin sill och ägg-frukost och eftersom jag bara mätt honom en gång tidigare så tog jag även hans fasteblodsocker. Det visade sig vara  mycket högre än förra gången, nästan en fördubbling. Förra gången hade han 3.8, nu hade han 6,2. Jag funderade på varför men kunde inte komma på det. Då bestämde jag mig för att testa mitt fasteblodsocker igen och även jag hade betydligt högre, 5,1 istället för drygt 3 som jag brukar ha. Jag har sedan mätt mitt fasteblodsocker 3 gånger och det har blivit 5.1 varje gång. Den enda förklaring jag kan komma på är vår mathållning den sista veckan. Över jul råder nämligen alltid matanarki i vårt hushåll. Då lägger vi allt förnuft åt sidan och äter vad som faller oss in och som vi blir bjudna på. Det innebär t.ex. potatis, kakor, bullar, chips, godis och annat som vi inte äter så ofta annars. Efter nyår skärper vi till oss och återgår till vår lågkolhydratkost. (Funkar bra för oss men detta vill jag inte rekommendera den som vill gå ner i vikt och/eller har problem med sötsug, det är lätt att fastna i anarki-läget.)

Vi har alltså ätit mycket snabba kolhydrater senaste veckan, något som vi inte brukar göra. Att blodsockret skulle gå upp EFTER sådana måltider var väntat men att fasteblodsockret skulle höjas så drastiskt hos oss båda efter bara en veckas kolhydratätande var jag inte alls beredd på. Mycket intressant tycker jag! Man undrar ju då om värdena efter mina måltider nu kommer att ligga högre än de hade gjort annars, eftersom utgångsläget är högre. Dessutom undrar jag hur mitt fasteblodsocker såg ut innan jag började med lågkolhydratkost. Väsentligt högre förmodligen.

Hur det gick med makens sill- och ägg-frukost? Jo, blodsocket SÄNKTES! Från 6,2 till 5,8.

Resultatet av fikamätningarna kommer om några dagar. Hav tålamod, mina vänner!